Calluna vulgaris

Latin är vackert... Det slog mig just att jag faktiskt kan namnet på rätt så många växter och djur på latin. Och det kan jag tacka min käre far för! När jag var liten ville jag alltid följa med honom ut i skogen, på jakt och för att fiska. Och varje gång lärde han mig något nytt! Hur man skiljer renspår från älgspår, hur rävens bajs ser ut, vad björn heter på latin, vilken fågel som har just det lockropet, vilka växter man kan äta, vart man ska fiska, hur man orienterar sig i skogen, vad man ska göra om man går vilse osv. Detta var länge saker som jag tog för givet att alla barn fick lära sig av sina föräldrar, men ganska snabbt insåg jag att det inte är så. Idag som vuxen är jag glad att jag fått denna kunskap sedan barnsben, för nu kan man läsa naturen. Det är spännande att se vilka djur som vandrat omkring genom att se endera på spåren eller på den kvarlämnade avföringen eller hur de betat eller gnagt på vegitationen. Och i de mest oväntade situationer kan man ha nytta av sina latinkunskaper - spelar man sällskapsspel kan det vara bra att veta vad en Gulo gulo eller en Alces alces är :-) För att inte tala om nyttan av att veta att det är en Lepus timidius som hoppat fram på snön, och att det ligger en Ursus arctos och sover under granen... Detta är sådant som jag hoppas kunna föra vidare till Luran allt eftersom hon växer upp.


Detta är Calluna vulgaris för er som inte visste :-)





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: