Morfar

Foto: Privat

Jag har precis gått igenom de saker jag behöver för att eventuellt börja tapetsera senare idag. När jag tog fram borsten som man använder föratt stryka ut tapeten och få bort luftbubblor ser jag att det står något på borsten. Det står Einar Eriksson, Grundsjö.

Eniar var min morfar som gick bort när jag var endast 3 år gammal. Ändå har jag ett par minnen av honom, ett är när jag sitter bredvid honom i sängen (han kom hem till mormor för att dö, när cancern hade spridit sig och inget mer fanns att göra på sjukhuset). Morfar var jätte sjuk, men jag satt där med honom. Antagligen mest för att han hade en stor blå skål full med godis vid sängen (som säkerligen lockade en godissugen liten treåring som inte förstod stundens allvar).

Den där blå skålen är numera i min ägo och är något jag är mycket rädd om då den på många sätt symboliserar morfar för mig. Den där stora mannen som alltid svängde förbi med lite persikor på burk, glass och prinskorv... Jag var nämligen galen i perikor och korv när jag var liten.

Foto: Privat

Tänk så annurlunda om vi hade fått ha kvar morfar hos oss. Mormor skulle ha haft sin livskamrat hos sig, jag kanske hade fått jaga med morfar, och Luran hade haft en gammel morfar. Men som tur är så har vi ju minnen som vi kan plocka fram emellan åt. I mitt fall inte särskilt många minnen, men varje gång jag ser på min blå skål så skänker jag min morfar en tanke. ♥

En annan tanke som slår mig är att saker MÅSTE ha varit bättre förr. För tapetborsten som inlägget började med är säkerligen minst 30 år gammal, rejäl med andra ord! För vi är nog ett par generationer som brukat borsten genom åren. Får se om den håller även för Lurans omilda behandling...

Minnen är bland det bästa vi har.

Jag är otrolig glad och framförallt stolt över det jag fått "ta över" efter min farfar.

Jag har dock haft en otrolig tur som fått ha mina mor- och farföräldrar i livet så himla länge, vilket jag är fantastiskt tacksam över.



Grymt läcker skål förövrigt! :-)



Kram från jämtland

Exakt den där skålen har min mamma också fast den är i transparant.. eehh..eller vad man kallar den. Du vet vanligt glas(?)



Jättesnygga är dem. Kära mor har även mörkgröna charmiga skålar liknande men lite mer 70tal. Kommer inte på vad man kallar dem. Jag har faktiskt lyckats tigga till mig en men glömt den. ;)

Ja, det är helt fantastiskt vilken motivation jag har till just träningen. Är så skönt att ha fått igen lite av det "gamla livet" man hade i Dorotea. Man höll ju igång ordentligt där, har inte gjort just nånting sen jag kom hit. Men nu är jag igång och skönt är det!



hörredu, det där Wii fit är så poppis så det är slut hos leverantören. Finns fasen inte att få tag i nånstans utan en evighetslång leveranstid. Men tro mig, jag håller ögonen öppna :-)

Ja, jag såg fram emot vädans många år till med pappa, barnens morfar... Jag pratar om hon nästan varje dag, så att Jennifer ska minnas honom. Och hon själv pratar ofta om han, och hoppas att han snart kommer och hälsar på för att hon saknar honom. ;(

Hej/ Godmorgon

Hoppas allt är väl med er.

Jag blir så glad av att läsa det du skriver.

Så är hon ju så charmig din lilla dotter.

Det turkosa skålen har jag 2 st exat likadana av hemma i min loppis. Jag ska nog börja fotogrfera alla mina saker och lägga ut på min hemsida. Det kanske finns någon där ute som är intresserade av sakerna. Ha en fortsatt trevlig helg Kram Giesela