1½-års kontroll och spruta
I går var Luran med sin pappa på 1½-års kontroll. Luran ville INTE klä av sig, hon ville INTE väga sig, och hon ville INTE mäta sig. Och absolut INTE ta en spruta! Trots tappra försök att klara sig undan, har vi nu vikt och längd för vårt lilla yrväder: 83 cm lång och 10 538 gr tung, eller lätt snarare. Tänk så fort tiden går. Tyckte nyss hon var ett hjälplöst litet knyte, nu är hon en bestämd liten busunge med illfundig blick!
Och Luran var allt lite stolt när hon visade plåstret efter sprutan för mig. Hon deklarerade bekymrat att det där minsann var "aj, aj", och jag är benägen att hålla med så spruträdd som jag är ;-)
Foto: Privat
I fjol följde Luran med och jagade, jag är rädd att det inte kommer att fungera i år då damen verkligen har myror i brallan och "pratar"mest hela tiden... Tur att mormor tagit semester så att jag kan jaga lite ändå!
Önskar er som tittar in en fortsatt fin torsdag!
KRAM
Therese
Stor lilla damen blivit! Men snart hinner nog Rasmus ikapp, han närmar sig med stormsteg ;-)
Tycker du gjorde det himla bra som tog med dig Luran och jagade i fjol!
Förstår att det kan bli lite värre att ta med henne i år :-)
Skulle vara kul om Sanna fick prova följa med men hon är nog för liten. Tålamodet skulle ta slut på en gång och förstöra hela dagen för den "lyckliga" hon fått följa :-)
Ser ut att bli en fin dag nu när dimman lättar!
Ha det bra!
Kram
God morgon
Tack för din fina kommentar Therese. Är också glad att jag hittat dig och din blogg. Tänk så mycket ett par ord kan göra...det värmer i hjärtat :)
Kan tro att det är omöjligt att ha med Luran ut på jakt. Har ju själv två härliga 1 1/2 åringar i min närhet (brorsdottern och guddottern) och de är mer vilda än tama :)
Nu ska jag ta en snabb dusch, sen bums i säng...härligt!!
Ha en fin dag
ÅH jag gillar inte sprutor jga heller..trots att jag jobbar med just sånt men det är en annan sak än att behöva ta sprutor själv ;-)
Hoppas du får n skön Torsdag!! Nu är det snart helg igen=)
Kram
Hihi känner igen det där. Kommer i håg en kontroll med lillebror då han absolut inte skulle mäta sig. Genomsvett fick jag glatt gå därifrån utan att ha lyckats med något mätresultat.
Tror det låter klokt att engagera mormor vid jakten. Inte lätt med ett litete yrväder i skogen.
Ha nu en fin dag.
kram Lina
Nä , kan tänka mig att det blir svårt att ha med yrvädret på jakt =) inte nog med att det brukar sprattla i benen, så antar jag att hon har som alla andra i vår släkt, ett bra munläder ;)
Hon får det så himla bra med mormor ist.
Ha en bra dag!! =)
Ja, tänk sen när du kommer hem med den nya lille bebisen, vad stor hon kommer bli DÅ på en gång ;-)
Och visst är det ändå lite härligt med barn som har lite vilja, min Ida hade MASSOR av egen vilja i den åldern!
Kommer ihåg så väl hur söt hon var när hon bet ihop med munnen och var RIKTIGT sur!! ;-)
Eller ja...jag kan skratta åt det idag iaf!
Kram Therése
Vilken härlig bild=)
Visst är det härligt när de små upptäcker att de har en egen vilja=)
Vardagen blir så mycket mer händelserik och man får hela tiden träna sitt tålamod.
Nyaste hos vår kille är så fort jag säger något så får jag tillbaka:- Vänta mamma jag ska bara....
Kramizar Emma
