Övning ger färdighet

 

 

 

Skytte är inget undantag,

- övning ger färdighet.

 

Så är det, och om alla anammade detta

skulle nog många skadeskjutningar undvikas.

 

Dessutom är det roligt att skjuta!

 

 

 

 

Jag brukar börja första serien med

att skjuta ett eller två skott med stöd för

att försäkra mig om att bössan går rätt.

 

Så även denna gång.

 

Sedan ett par skott/serier utan stöd,

och som ni ser blev det då lite mer

spridning på träffbilden ;-P

 

Jag kommer inte riktigt överens med min

bössa i anlägget och borde kapa kolven...

 

Det är viktigt att allt stämmer,

för ofta går det snabbt när det väl gäller.

 

Att kunna ta beslutet att avstå ett skott

är därför enligt mig minst lika viktigt.

 

Ett skott som aldrig avlossats behöver man

inte ångra/gå eftersök på, något att hålla i minnet! 

 

 

 

Har Du varit utan internet i dag, läste på nätet att nån kabel var avgrävd, tänkte på Dig då.

Nu fikar Elin och jag längtar till sängen, eftersom vi är själva blir det tidigt i säng.

Ska försöka uppdatera lite senare.

Min hagelbössa kapade jag kolven på, eller inte jag, nån i Vindeln tror jag... Det var nån från nån jakttidning som var till Åsele för typ 100 år sedan och hade kurs i hagelskjutning, då mätte han ut hur kolven skulle vara för att passa mig.

Kram

vad duktig du är :) jag har aldrig skjutit med riktiga skjutvapen
Sv: vad skönt att även din mammas gråstarroperation gick bra och att din fot känns bättre allaredan
en fin kväll till dig
bamsekramen vännen <3

Inget för mig precis men två av våra barn har gått på skytte i många år och även tävlat i det. Dock inte på levande varelser... Själv är jag inte stadig nog på hand! Fast vänta, jag sköt med riktiga vapen i lottakåren en gång i forntiden och det gick!

Kram

Bra skjutet.

jag har skjutit pistol i flera år - före bus-tiden.

Hade licens på en 22:a pistol samt ett grovkalibigt vapen - i mitt fall en 357 magnum, Smitt & Wesson, revolver. Clintan, you kno! :-) Ett ganska häftigt vapen för en inte allt för stor kvinna!

Skitskoj var det. Och jag var hyffsat duktig också. Men stämningen i klubben var inte bra.... så ... tja... familjesituationen gjorde att jag - eller vi, för både jag och maken sköt, tillsammans - slutade. Vi sålde rubbet (trots att vi hade licenserna enligt gamla reglerna, alltså på livstid, utan krav på att visa upp färdighet eller aktivitet). Ångrar det inte, även om det hade varit kul att skjuta "på riktigt" ibland. Idag skjuter vi bara luftgevär, luftpistor/revolver och lite soft airgun. Allt på ledig tid i skogen i Lilla gula. Ingen klubbande eller tävlande.

Men bus "gillar" vapen... inte så konstigt, kanske!