Allt för länge sedan

 

 

 

I lördags tog jag mig äntligen ut,

men det krävdes att jag drog 

på mig sport-bh och löptights

redan då jag vaknade för att

det skulle ske lagom till lunch.

 

Och jisses så tungt det var,

jag bannar min egen dumhet att

jag bröt min fina träningsrutin

som jag hade för några år sen.

 

Sista året har jag verkligen inte tagit

hand om flåset och kroppen,

men med tanke på den härliga

känslan då jag kom hem så

bör det vara belöning nog

för att komma igång igen.

 

Energi de luxe trots värk i kroppen!

 

 

 

 

Dessutom tyckte Eroz att

det var kul att matte hade lite

mer fart än under promenaderna.

 

I söndags blev det ingen löpning,

men väl en tur i skogen för att

leta svamp.

 

Planen var att ta mig ut ikväll igen,

men Bogge hade med sig en kompis

hem, läxor skulle göras, middag lagas,

tvätt skulle hängas och jag måste

läsa lite inför ett möte i morgon.

 

Men trots att ursäkterna hopade

sig så gjorde den härliga känslan

från i lördags sig påmind, så jag

överraskade mig själv och drog på

mig träningskläderna och tog med

mig Eroz på en kort jogg i lätt

regn innan det blev mörkt.

 

Vi får väl se om detta är början

på en nygammal vana eller inte...

 

Soffan känns i alla fall extra 

skön nu när man varit ut en sväng,

och Eroz ligger nöjd i sin bädd.

 

 

 

Tack för härlig inspo. Måste oxå komma igång!

och det är ju så nyttigt och bra att motionera, jag tittade på Vetenskapens värld igår, där tog det just upp motionens positiva verkan, inte bara för kroppen, utan framför allt för knoppen, man kan bromsa demenssjukdomar och hålla hjärnan aktiv även i yngre år
massor av kramar <3