Beroende

 

 

Blev inget livstecken

i söndags då jag låg mer

eller mindre däckad med

en ond hals och frossa och

plöjde dokumentären

om Michel Jaksson,

eller snarare hans offer.

Huvva. 

 

Var inte, och är inte,

pigg, men lite halsont

var bara att trotsa för att

bege sig mot Umeå för

pedagogisk fördjupnings-

kurs och ett lunchmöte.

 

Värst är inte halsen dock,

 utan att vara så beroende

av andra som jag är nu.

 

I inlandet är bilen livsviktig,

så det är tufft utan bil...

 

Men jag tog mig till Umeå

tack vare att maken har 

en snäll arbetsgivare som

jag fick låna fordon av.

 

Farmor utfodrade barnen

och roddade allt tills jag

kom hem, och i morgon får

barnen lifta med grannen.

 

Så tacksam för att det

finns hjälpsamma människor.

 

På torsdag ska jag vara 

i Åsele på konferens, och är

inte bilen åter till dess får jag

låna svärmors. 

 

Så allt löser sig, men 

logistik är något jag helst 

av allt inte vill behöva 

tänka på i onödan.

 

Nu något varmt för

halsen och en tidig

kväll.

 

 

Hjälpsamma människor är verkligen en tillgång när det kniper. Då blir man väldigt tacksam.

Kram och krya på halsen nu!