Luran är verkligen överallt - och då menar jag ÖVERALLT! Igår öppnade hon exempelvis köksskåpet som vi förvarar Dobbys mat i. På något sätt lyckades hon dessutom öppna själva hinken med hundmaten. Där lade hon sedan ner sin napp och tog sig i utbyte en god (!?) kula ekanuba som hon gladeligen mumsade i sig... Hon blev jätte arg när jag tog resterna ur hennes mun kan jag meddela. Förhoppningsvis blir hennes hår fint och glansigt nu, samtidigt som hon levererar en fast och fin avföring (det ska iaf hundar som äter ekanuba få/göra fnissar). Att hon är hundtokig har vi vetat om, men att också börja äta som en hund, där drar vi gränsen - hör du det Luran?!