Min disputation
Jag har nu kunnat titulerat mig Doktor i exakt ett år. Doktor i statsvetenskap (eller "värdiglöshetsvetande" som min farfar sa då han insåg att jag inte kunde skriva ut mediciner). Tänk vad ett år gått fort! Jag har hunnit disputera, få ett nytt jobb, gifta mig, flyttat permanent till huset i Dorotea (förhoppningsvis), fått ett underbart barn och hunnit fylla trettio år... Jisses, detta blir svårt att toppa!
Men detta inlägg tänkte jag ägna åt själva disputationen - försvaret av avhandlingen. Det går till så att en opponent och disputanten (i detta fallet jag) sitter och går igenom avhandlingen och forskningen i dess helhet inför en öppen församling och en betygsnämnd. Frågeformulering/forskningsproblem, angreppssätt/teoretisk ingång, forskningsmetoden, sättet materialet analyserats och framförallt slutsatserna av forskningen är områden som gås igenom. Detta är en procedur som kan ta hur lång tid som hellst, men ofta ca två timmar. Därefter får vem som vill ur publiken ställa frågor till disputanten (men det brukar dock endast vara betygsnämnden som gör detta). När detta är klart är akt 1över. Som disputant kan man då inte göra mer än att pusta ut och ta emot kramar från kollegor och vänner som då brukligt radar upp sig på led för att som sagt gratulera till ett (förhoppningsvis) gott försvar.
Foto: Privat
Efter genomförd disputation drar sig betygsnämnden samt opponenten tillbaka för att diskutera hurvida de skall godkänna disputationen eller ej. Opponenten har i detta fallet ingen röst, utan är bara med för att delge sina åsikter. Detta brukar ta lite tid (men är mest av formell karaktär, för har man tillåtits att gå upp och trycka avhandlingen är man så gott som godkänd).
Medans dessa överlägger samlar disputanten ihop familj, släkt, vänner och kollegor och bjuder på lite tilltugg (jag hade smörgåstårta och bubbel) i väntan på att betygsnämndens ordförande skall komma och delge nämndens beslut.
Som ni förstått så fick jag godkänt, så det blev ett lyckat slut även på akt 2. Vi skålade i bubbel och jag fick massor av blommor :-) Dessvärre har jag inga foton från detta då mannen inte var på hugget med kameran (han kanske gick och gruvade sig inför kvällen, hi,hi).
Foto: Privat
Så här ser i alla fall min avhandling ut. Skogsgrönt grovt papper med guldtryck i relief efter egen design. I jantelandet Sverige så får man inte säga detta - men jag är grymt nöjd över min avhandling! Det är kul att ha en bok som man gjort helt själv i bokhyllan, sedan är det en annan sak om någon annan än handledarna och opponenten någonsin kommer att läsa boken... Till och med min mamma bangade! Det som alla dock brukar ta sig igenom är förordet, så det var verkligen trixigt att få till. Men jag tror jag fick med alla som betyder något extra för mig där!
Som sig brukligt är hölls även en festmiddag på kvällen. Dessa disputationsmiddagar är allt som oftast trevliga tillställningar (i alla fall i akademiska mått mätt). God mat och dryck, sånger, spex och tal gör att dessa lååååånga middagar inte alls känns särskilt långa. Men jag kan villigt erkänna att jag njutit mer när jag varit gäst på kollegors disputationsfester, för när man själv är huvudperson så gäller det ju att man är "rak i ryggen" för att använda en kär kollegas uttryck. Som jag skrev igår så blev min disputationsmiddag lite annorlunda än vad de brukar vara då jag passade på att gifta mig mellan varmrätten och efterrätten, men det tänkte jag beräta lite mer om på måndag då vi firar vår bröllopsdag (jag disputerade och vi gifte oss den 17 november 2007). Men om man inte slår till och går något så galet, så brukar kvällens höjdpunkt vara det/n "spex/sång" som doktorandkollegorna alltid fixar till disputantens ära. Så var det även denna kväll. De fann sig till och med i överraskningen, och ändrade i sången så att de fick med att vi gifte oss, det visar hur snabbtänkta och flexibla statsvetarna är i Umeå! ;-)
Foto: Privat
Här står hela gänget av doktorander och sjunger. Jag blir så sentimental och saknar dem SÅ! Det var dom som gjorde de här åren så underbart roliga och givande. Bättre kollegor går nog inte att uppbringa!
Efter middagen blev det paketöppning. Jag fick massor av fin fina presenter, blommor, presentkort och upplevelser. Därefter tog den verkliga "festen" vid, men därifrån tänker jag inte bjuda på några bilder. (Dessutom var lokalen rätt mörk vilket gör att kvaliten på bilderna är rätt kass, tyvärr). Tack alla ni som var där och gjorde min disputation till ett oförglömmligt minne! ♥
Men detta inlägg tänkte jag ägna åt själva disputationen - försvaret av avhandlingen. Det går till så att en opponent och disputanten (i detta fallet jag) sitter och går igenom avhandlingen och forskningen i dess helhet inför en öppen församling och en betygsnämnd. Frågeformulering/forskningsproblem, angreppssätt/teoretisk ingång, forskningsmetoden, sättet materialet analyserats och framförallt slutsatserna av forskningen är områden som gås igenom. Detta är en procedur som kan ta hur lång tid som hellst, men ofta ca två timmar. Därefter får vem som vill ur publiken ställa frågor till disputanten (men det brukar dock endast vara betygsnämnden som gör detta). När detta är klart är akt 1över. Som disputant kan man då inte göra mer än att pusta ut och ta emot kramar från kollegor och vänner som då brukligt radar upp sig på led för att som sagt gratulera till ett (förhoppningsvis) gott försvar.
Foto: Privat
Efter genomförd disputation drar sig betygsnämnden samt opponenten tillbaka för att diskutera hurvida de skall godkänna disputationen eller ej. Opponenten har i detta fallet ingen röst, utan är bara med för att delge sina åsikter. Detta brukar ta lite tid (men är mest av formell karaktär, för har man tillåtits att gå upp och trycka avhandlingen är man så gott som godkänd).
Medans dessa överlägger samlar disputanten ihop familj, släkt, vänner och kollegor och bjuder på lite tilltugg (jag hade smörgåstårta och bubbel) i väntan på att betygsnämndens ordförande skall komma och delge nämndens beslut.
Som ni förstått så fick jag godkänt, så det blev ett lyckat slut även på akt 2. Vi skålade i bubbel och jag fick massor av blommor :-) Dessvärre har jag inga foton från detta då mannen inte var på hugget med kameran (han kanske gick och gruvade sig inför kvällen, hi,hi).
Foto: Privat
Så här ser i alla fall min avhandling ut. Skogsgrönt grovt papper med guldtryck i relief efter egen design. I jantelandet Sverige så får man inte säga detta - men jag är grymt nöjd över min avhandling! Det är kul att ha en bok som man gjort helt själv i bokhyllan, sedan är det en annan sak om någon annan än handledarna och opponenten någonsin kommer att läsa boken... Till och med min mamma bangade! Det som alla dock brukar ta sig igenom är förordet, så det var verkligen trixigt att få till. Men jag tror jag fick med alla som betyder något extra för mig där!
Som sig brukligt är hölls även en festmiddag på kvällen. Dessa disputationsmiddagar är allt som oftast trevliga tillställningar (i alla fall i akademiska mått mätt). God mat och dryck, sånger, spex och tal gör att dessa lååååånga middagar inte alls känns särskilt långa. Men jag kan villigt erkänna att jag njutit mer när jag varit gäst på kollegors disputationsfester, för när man själv är huvudperson så gäller det ju att man är "rak i ryggen" för att använda en kär kollegas uttryck. Som jag skrev igår så blev min disputationsmiddag lite annorlunda än vad de brukar vara då jag passade på att gifta mig mellan varmrätten och efterrätten, men det tänkte jag beräta lite mer om på måndag då vi firar vår bröllopsdag (jag disputerade och vi gifte oss den 17 november 2007). Men om man inte slår till och går något så galet, så brukar kvällens höjdpunkt vara det/n "spex/sång" som doktorandkollegorna alltid fixar till disputantens ära. Så var det även denna kväll. De fann sig till och med i överraskningen, och ändrade i sången så att de fick med att vi gifte oss, det visar hur snabbtänkta och flexibla statsvetarna är i Umeå! ;-)
Foto: Privat
Här står hela gänget av doktorander och sjunger. Jag blir så sentimental och saknar dem SÅ! Det var dom som gjorde de här åren så underbart roliga och givande. Bättre kollegor går nog inte att uppbringa!
Efter middagen blev det paketöppning. Jag fick massor av fin fina presenter, blommor, presentkort och upplevelser. Därefter tog den verkliga "festen" vid, men därifrån tänker jag inte bjuda på några bilder. (Dessutom var lokalen rätt mörk vilket gör att kvaliten på bilderna är rätt kass, tyvärr). Tack alla ni som var där och gjorde min disputation till ett oförglömmligt minne! ♥
Malin säger
Åh, spännande läsning om din disputation! Och självklart ska du vara enormt stolt över din avhandling. Grattis ett år i efterskott!