Torka aldrig tårar utan hanskar

 

 

 

Har ni inte sett filmatiseringen av Gardells

Torka aldrig tårar utan hanskar - gör det!!!

 

Finns på svtplay. 

 

Dokumentärt, julinslag och en vit älg,

med uppmaning att leva.

 

Bättre blir det inte.

 

Dagens planer är att jag och Luran ska

ut i skogen en sväng. Och på em ska Luran

iväg på ett födelsedagskalas.

 

Vilket får mig att inse att det är hög tid

att börja planera barnens födelsedagar...

 

För nu knackar födelsedagsmånaden 

och tillika vabbruari på dörren!

Inte så "viktigt"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När min telefon fick ett eget liv och rensade sig själv,

så försvann en massa bilder. Jag sörjer framförallt

bilderna på mormor, men också en hel del bilder som

jag tagit under senare delen av min hälso/tränings resa.

 

Ytligt, löjligt och ovärdigt - må vara, men en bra pepp!

 

Några foton från "starten" för tre år sedan tog jag aldrig,

vilket grämer mig så här i efterhand, men efter ca 20-25 kg

minus så vågade jag mig på att ta ett foto i bara mässingen.

 

Det hade varit roligt att ha haft fler hållpunkter, och alla

som försöker lägga om sin livsstil råder jag att ta foton.

 

För det är inte alltid våg och måttband berättar allt,

vilket jag tror att allt för många stirrar sig blinda på.

 

De flesta tror nog att bilderna ovan är "före" och "efter"

bilder, och ja, de är de ju på ett sätt då den första är

från mars och den senare från juli i fjol, dvs ungefär

fyra månader mellan fotona.

 

De flesta tror nog även att det är en hel del kilon som

skiljer sig mellan dessa två foton, för det SER ju ut som så...

 

Men sanningen att säga så väger jag endast några hekto

(7 hg) mindre på bilden till höger! En sund och tränad kropp

är alltså inte nödvändigtvis en lätt kropp ;-)

 

Så mitt råd till alla som vill kapa kilon hit och dit,

skit i det och börja röra er i stället!!!

 

Det välmående man får då man tränar går inte

att jämföra med känslan av att "banta" eller gå

på diet. Det borde vara förbjudet!

 

Genom att röra sig får man allt på köpet,

för jag lovar, har du sprungit en runda så är

inte din första tanke då du kommer hem att äta

en godispåse eller chips, nej då skriker kroppen

efter god och framförallt näringsrik mat!

 

Och jag kan med gott samvete både unna mig både

en pizza och ett vinglas de gånger jag väl blir sugen :-)

 

Man sätter igång en positiv spiral som gör att

man får både välmående och hälsa! Förändringen

sker givetvis inte på en dag, men ge det några

månader eller ett år så lovar jag att skillnaden

kommer att märkas!

 

Och som sagt, det viktigaste (!) är att må bra,

inte vad det står för siffror på vågen :-)

 

Nu är ansökan inne, och det har jag firat med

en dryg halvmils jogg på lunchen. Förr hade jag

firat det med en bakelse eller något annat ätbart,

men nu känns rörelse och frisk luft som en

bättre belöning. Inte minst med tanke på ryggen

som jublar över att jag åter börjat röra på mig.

 

Trevlig helg!

 

 

 

  

 

Nattsuddar

 

 

 

 

Figurer hit, referenser dit, planer och processer

och en text som bollats fram och tillbaka med duktiga

kollegor. Så har de senaste dagarna sett ut för

mig då en forskningsansökan ska in till

Naturvårdsverket under morgondagen.

 

Jag tog en kvällsjogg vid niotiden för att rensa huvudet lite,

och har sedan nattsuddat med texten fram tills nu.

 

Men nu ger jag mig och tar och går igenom ansökan

 en sista gång i morgon förmiddag. Tur att det finns

deadlines, annars skulle man ju kunna fila,

förbättra och ändra på texten i evighet...

 

Nu vet ni i alla fall varför jag varit mer

frånvarande än vad jag vanligtvis är ;-P

 

 

Mentalt

När man köper första primulan för säsongen, då vet man
att ljuset, värmen och våren är på intåg!

 

 

November innehöll ingen träning alls,

och i december blev det bara ett par

pass innan jag/vi blev sjuka igen.

 

Så i dag när jag gav mig ut på lunchen

var det som om jag började om från noll :-(

 

Jag brukar inte ge mig, men jag var tvungen

att gå i tre omgångar, inte likt mig.

 

Kroppen funkade även om det pep

i bröstet och gjorde ont i lungorna, det

var huvudet som inte ville vara med.

 

Men bara att kämpa på, nästa gång kommer

det med all säkerhet att kännas bättre!

 

 

 

 

Solsken

 

Äntligen!

 

För första gången sedan den 15 december

har jag tagit mig ut på friskvård.

 

En rask promenad har avverkats i solskenet

med musik i öronen, rena lyckopillret!

 

Tänk att 20-30 minuter i rörelse tillsammans

med frisk luft och solsken kan göra så

otroligt mycket för humöret.

 

Nästa gång får det dock bli löpning istället

för promenad känner jag :-)

 

 

Finns det hjärterum...

 

 

Tur i oturen maken jobbar borta,

för annars hade det blivit trångt i natt...

 

Jag tyckte jag hörde barnen tassa där

uppe, men då de var så tysta utan att 

kivas anade jag inte oråd.

 

De kröp bara ner tysta och stilla

och somnade <3

 

 

Guldkant

Fina rosor som svärmor kom med <3

 

 

Efter en rätt intensiv vecka i många avseenden

har helgen ägnats till att ladda batterierna.

 

Massor av god mat (musslor i fredags och

älgfile i går), årets första semla och fredagsmys

med grannarna, och besök av svägerska, svåger

och svärmor har satt guldkant på helgen.

 

Tyvärr är ryggen just nu ovanligt omedgörlig

så i övrigt har det vara vila som gällt.

 

Dagens plan är att fortsätta vila,

kanske läsa en bok, och bara vara...

 

 

Ring mig!

Lyckliga gatan

 

 

Jag har varit förtjust i programmet "Så mycket bättre",

och måste säga att jag nog gillar programmet "Lyckliga

gatan" minst lika mycket, om inte mer.

 

 Jag gillar de oväntade

musikaliska mötena, och även mötet mellan

människor som annars aldrig skulle ha mötts.

 

Och på tal om lyckliga gatan, så är Sockenvägen

inte så långt därifrån ;-)

 

För jag har skrivit det förr och skriver det igen,

här finns de bästa uppsättningarna av grannar

som man kan önska sig! <3

 

 

Tack och lov för bloggen!

 

Bogge som somnade mitt i våfflan för två år sedan

då vi var på djurparken i Östersund. Ett av fotona som

nu är borta, men som "räddades" via bloggen :-)

 

I går var det när att jag började gråta,

detta då telefonen utan anledning hade raderat

alla fotografier utom två (?!) av drygt

800 som fanns i mappen.

 

Nästan tre år som dokumenterats,

kort på mommen och på barnen i olika

situationer - allt är borta! :-(

 

Men så kom jag på att 60-70% av korten

ändå finns att tillgå, nämligen via bloggens

arkiv. Och det är en liten tröst i eländet.

 

Dock är det ett gäng foton som jag tyck

varit för "privata" för att lägga ut här som

nu för alltid är förlorade.

 

Så här har ni en som hädanefter kommer

att se till att ta backup på fotona även

i mobilen. Typiskt bara att något

ska behöva hända för att man

ska inse vikten av det...

Fejk

 

Nu har jag gjort lite vårvinter inne på kontoret,

för även om det snöar lätt ute så har det bara på

någon vecka börjat märkas att vi går mot

ljusare tider - härligt!

 

Mina fejk tulpaner har fått komma fram

tillsammans med lite vide och gör det hela

lite vårligt.

 

Med tanke på att mina tulpanbuketter

snabbt fått gula och fula blad så är

fejkisarna en investering som står

sig och har betalat av sig flera

gånger om...

 

 

 

 

 

Här ska jag nu ta en stor kopp kaffe och sedan ta

tag i en pilotintervju och en transkribering av den

samma så att det blir klart någon gång.

 

I kväll väntar uppstart av onsdags på Pingstkyrkan

som barnen ser fram emot att gå på, och med en timme

längre sovmorgon i morgon bitti så gör det inget

att barnen blir lite sena i säng ikväll :-)

 

 

Genom eld och vatten

Genom eld...

 

Jag minns min barndom och ungdomsår med

mestadels glädje. Jag har många fina minnen från

min skolgång och uppväxt, men givetvis ett och

annat mindre roligt också som får följa med

i den ryggsäck man bär genom livet.

 

Vi har väl alla upplevt en känsla av ensamhet,

att inte ha en vän, första bråket med bästisen,

olycklig kärlek och att bli dumpad.

 

Oerhört jobbigt där och då, men jag inser nu

att som förälder får man göra om resan

ännu en gång (eller fler beroende på

hur många barn man har).

 

Det är först som förälder man får uppleva verklig

glädje, för aldrig känner jag mig så glad som

när jag ser Bogge och Lurans glädje och lycka.

 

Men inte heller så känner jag mig så maktlös

och ledsen som när Bogge och Luran stöter på motgångar

och orättvisor, eller när de är ledsna, arga och besvikna.

 

Jag önskar att jag kunde ta alla smällar som

livet har på lut för dem i deras ställe, men tyvärr

så fungerar det inte så...

 

Däremot går jag genom eld och vatten

för dem, och gör allt i min makt för att de ska

ha de bästa förutsättningarna för att

utvecklas och må bra som individer.

 

 

 

...och vatten går jag för mina älskade ungar <3

 

 

Att lyssna, finnas till och trösta är arbetsuppgifter

som jag tar på största allvar och jag är stolt att jag

som mamma får deras förtroende.

 

Jag ska se till att förvalta detta förtroende

på bästa sätt <3

 

Ett steg är att gå ner i tid och vara mer med

barnen, fungerar det bara praktiskt så funderar

jag att endast jobba 80% till hösten.

 

En justering som jag kan göra redan nu är

att ändra mina arbetstider från 7-16 till 8-17 på

prov för att se om det får vardagen att rulla på

lite bättre med tanke på förskole- och fritidsrutiner.

 

 Klart är att föräldraskap utan tvekan sätter

en på prov i allt i från att vara konsekvent,

rättvis, pedagogisk, kärleksfull, tillrättavisande

och fredsmäklande om man har syskon

som bråkar och kivas...

 

Bara att sätta in "förälder" på sitt CV bör således

kvalificera en till vilket toppjobb som helst ;-)

Lite nytt och själavård

 

 

 

Att få plocka och rensa här hemma är rena

själavården om ni frågar mig.

 

Jag blir stressad och fungerar dåligt om det

är allt för rörigt omkring mig, det liksom smittar

av sig på mig och gör mina tankar röriga ;-P

 

Således känns det skönt att börja veckan

med ett nystädat kök, där en ny slinga med

ljusbollar från Rusta har fått komma upp

och lysa upp ett mörkt hörn.

 

 

Före och efter:

 

 

 

Jag hann även gå igenom och städa vår

"skräp" garderob i hallen. En hel del kastades

och resten sorterades och vips så hade jag

inte bara en garderob där man åter hittar

det man letar efter, utan även fått ett

inre lugn och lite mer struktur på

både tankar och saker!  

 

 

 

 

 

 

Och på temat nytt, jag har lovat att inte köpa

på mig mer ugglor i from av prydnader.

 

Men örhängen har jag inte sagt något om ;-D

 

Och för ynka 17 kr så var det ett rea fynd

som jag inte kunde låta bli!

 

 

 

 

Fokus

 

 

För tillfället är fokus a och o för att jag ska hinna

med och orka det jag vill.

 

I torsdags var jag en heldag i staden för en

forskningsdag med min institution, jätte trevligt

och inspirerande att höra om kollegors

forskningsprojekt och få presentera

mitt eget projekt :-)

 

I fredags åkte jag till Lycksele med barnen för

att kolla hur synen förändrats då de fått

glasögon. Världens bästa granne ställde

upp och följde med då maken inte kunde

på grund av jobbmöte.

 

 

 

Barnen skötte sig exemplariskt, så innan vi

åkte hem fick de besöka Nallebjörnens lekland

som belöning för det och att de använder

sina glasögon så duktigt - det visade

sig på kollen och Bogge slapp

ha ögonlapp! :-)

 

 

 

Förutom en annan familj så var vi ensamma

på leklandet så vi kunde härja som vi ville ;-)

 

Min och Bogges favorit var nog bowlingspelet,

man blev smått besatt av det kan jag lova!

 

 

 

 

Snyggaste vinnar posen ;-)

 

 

 

 

Luran som först var skeptisk föredrog sedan

sådant där det gick undan lite mer!

 

Även jag och grannen knökade ner oss

på de små trehjulingarna och kappkörde

med barnen. Jag har bildbevis på

grannen, men den håller jag på som

tack för att hon var så gudomligt

snäll och följde med oss <3

 

 

 

Dessutom offrade hon sig och åkte hur

många gånger som helst med ungarna

i supertuben! Vilket jag är tacksam för.

 

Själv åkte jag en gång och brände då

upp en armbåge och så var landningen

inte den bästa för min rygg...

 

Så miljoners tack till grannen/gudmor

som ställde upp och åkte!

 

I helgen så har Luran haft sin kusin på

övernattning, och de har lekt sjöjungfruer

och badat, bakat chokladbollar, spelat in

egen film på Lurans platta och lekt och

fnissat till sena natten.

 

I morgon väntar vardagen igen och med

den så lär det åter eka lite tyst här...

 

För fokus är nu på att starta upp vårens

undervisning, urval/intervjuer med skogsägare,

en forskningsansökan och revidering av artikel.

 

Allt gärna klart inom kommande vecka/or...

 

Dessutom kliar det i kroppen och jag är sur

och grinig för att jag nu inte tränat på en månad

och tre dagar pga sjukdom. Men snart är

antibiotikakuren slut och då hoppas jag

snabbt komma gång igen innan jag

rullar fram igen ;-P

 

Vi hörs när det blir lite lugnare!

 

Sköt om er så läge <3

 

Tacksamhet

 

 

 

Jag känner mig synnerligen tacksam för att jag

omgärdas av så många fina vänner, kollegor,

grannar och familj. Det är ovärderligt!

 

I dag känner jag mig dock lite extra tacksam

efter att min kusin och tillika granne kommit in

med fem påsar med kläder till Luran!

 

Verkligen uppskattat <3

 

Dessutom kikade grannen på 12:an in på

lunch och hade då med sig dessa fina vita

tulpaner till mig. Och som inte det är nog så fick

jag den fina ljusstaken i fattigmanssilver

förra veckan av henne...

 

Detta och ett oväntat men oerhört varmt

mail från en ny kollega har gjort min dag i dag :-)

 

TACK!!!

 

 

Att våga säga ja

Ännu dröjer det till takdropp och värmande sol,
vårvintern här i norr är underbar!

 

 

Jag har inte gett något nyårslöfte,

annat än att jag ska våga säga ja lite oftare

 då jag får förfrågningar och erbjudanden.

 

Spontant vill ofta ett nej krypa fram -

Varför jag? Nog finns det väl någon bättre

lämpad eller mer kvalificerad?

 

Men man måste våga för att vinna,

och endast genom att pröva saker kan

man få erfarenhet. Så därför tackade jag

i dag ja till en förfrågan jag fick innan jul

som är jobbrelaterad.

 

Och då det väl var gjort så känns det inte

ett dugg läskigt, utan enbart inspirerande

och utmanande! :-)

 

I övrigt så börjar penicillinet verka, så i dag

har jag äntligen orkat bocka av en massa saker 

på min att-göra-lista, kalender och inkorg.

 

En halvtimmes fysisk aktivitet i form

av snöskottning har det också blivit!

 

Och som grädden på moset kom mamma

förbi med en liten krya på blomma <3

 

 

 

Brunsås, historia, jakt och besatthet

 

 

 

Helgen kan lätt summeras med orden

feber och halsont. Tidsfördrivet har varit

ett maratontittande på Landet brunsås och

Historieätarnas samtliga säsonger.

 

Därefter plöjde jag även På jakt med

Lotta och Leif. Och ja, jag tror jag är smått

besatt av Lotta Lundgren. Från att ha haft

väldigt svårt för människan så är jag

jag numera omvänd.

 

I Landet brunsås jobbar Lotta inte bara med

Erik Haag, utan även med Henrik Schyffert

som i sin tur är gift med Bea Uusma.

 

Bea Uusma är syster med Martina Haag som

tidigare var gift med Erik Haag, vilket gör

Erik och Henrik tidigare varit svågrar.

 

Hänger ni med?! ;-P

 

Men det jag skulle komma till är att

jag även plöjt Beas bok Expeditionen som jag

verkligen gillade för sin mix av vetenskaplighet/

dokumentär och så de tre sista sidorna med

Beas egen syn på vad som kan ha hänt.

 

Dock har jag lyssnat på hennes sommarprat

om boken så jag hade väntat mig nått mer,

vad vet jag inte riktigt, men NÅGOT mer.

 

Inte möjliga, mindre troliga orsaker, jag

vill VETA exakt vad som hände och HUR

expeditionsdeltagarna dog.

 

Jag förstår onekligen hur hennes besatthet

uppstod en gång i tiden.

 

Dessutom saknar boken en anekdot om burken

med kärleksbrevet som hon berättade om i

sitt sommarprat.

 

Jag hade nog förväntat mig att hon i boken

skulle deklarera att hon till slut hittat burken

och kan berätta vad som stod i det där brevet...

 

Nej nog om detta, nu på morgonen har

jag dels varit ner och tagit prover, dels varit

ner till läkare någon timme senare och så

köat på apoteket för att få ut penicillin.

 

Så nu är det bäst att jag fortsätter med alla

måsten som hopat sig, jag gillar inte att jag måste

avboka och lämna kollegor i sticket bara för att jag

är sjuk. Men är man sjuk så är man :-(

 

Tur det finns Skype så att jag kan delta i alla

fall i ett av morgondagens möten utan att

fysiskt vara på plats!

 

 

 PS. Bloggen fortsätter att vara lågt prioriterad,

tid och ork finns ännu inte att besvara de över

80 kommentarerna som ligger och väntar på mig.

Men jag är själaglad att ni tittar in här även fast

jag är usel på att titta in till er för tillfället! DS.

 

Ord- och orkeslös

Inga hål och en kärlekshistoria

Mina älskade busungar <3

 

 

Som ni märker så har jag ännu inte återgått till vardag och

jobb, och lyser med min frånvaro här på nätet.

 

Jag har tagit tre dagar föräldraledigt då Luran ska medicineras

och inte skulle orka med skolan ännu. Lika bra att hon får vila

veckan ut och få ett fint avslut på jullovet!

 

Själv började jag dagen med ett besök hos tandläkaren,

och det gick fint, inga hål, och endast lite tandsten.

 

Sedan tog jag med mig barnen och grannbarnen

upp på biblioteket för att låna böcker och film.

 

Förresten, hur bra är det inte att man kan låna

film/DVD:er på biblioteket?!

 

Jag visste inte det sedan tidigare - visste ni?

 

Själv fick jag med mig Bea Uusmas bok Expeditionen,

Min kärlekshistoria, och är den så bra som jag hoppas

och tror så lär jag sträckläsa den ikväll/natt.

 

Snälla farmor/svärmor var sedan förbi och bjöd på

lunch och roade barnen på eftermiddagen så att

jag kunde läsa en studentuppsats som jag lovat

att ge feedback på trots ledighet.

 

Det kan ju vara bra att smyga igång hjärncellerna

lite försiktigt på detta sätt efter ett långt uppehåll ;-P

 

 

 

 

Skridskor

 

 

 

Vi började dagen med att äta frukost

hos grannarna och sedan begav vi

oss till hockeyrinken så att ungarna

skulle få inviga sina skridskor som

de fick i julklapp :-)

 

Luran kämpade på över förväntan

medan Bogge gav sig rätt snabbt.

 

Så nu får vi se till att öva mer framledes!

 

 

Ryggläge

 

 

 

Det blev en tur till Vilhelmina för att köpa

en vinterjacka till Bogge, fika och

fördriva lite av dagen.

 

Väl hemma har jag haft en härlig röj-

och rensdag i tvättstugan samt lilla

garderoben i hallen. Att sortera och

kasta är rena terapin då jag får ett

själsligt lugn när det är ordning

och reda.

 

Sedan värsta lyxmiddagen, köttbullar 

och makaroner på barnens begäran.

 

Kanske inte vad jag hade föredragit då

det är trettondagsafton och allt...

 

Men mätt blev jag och jag har nu intagit

ryggläge på kökssoffan för att vila ner

maten och invänta nästa tvättmaskin

som måste hängas.

 

Det är min trettondagsafton det ;-)

 

Vända på dygnet

 

 

I vanliga fall är jag som en pensionär 

och går ofta till sängs vid nio tiden.

 

Men på sistone har jag varit uppe och 

nattsuddat till långt efter midnatt...

 

Så även i natt då jag råkade bli fast i

en sak som jag hjälper svägerskan med.

 

Således så sov vi alla till niotiden i morse

och åt frukost i godan ro. Tills vi insåg att

vi därmed missade Tingeling och önskeodjuret

som gick på bio kl. 10.00. på förmiddagen. Surt!

 

Vi får se vad vi hittar på istället...

 

Klart är att jag ställer klockan i morgonbitti

och försöker justera tillbaka dygnet med 

någon timme.

 

Som tur är så blir barnen

hemma och lediga hela veckan med tanke

på att Luran ska ta sin medicin 3ggr/dygn.

 

Så till nästa måndag ska det nog vara ordning

på torpet igen ;-)

 

Pyssel och lek

 

Det syns på pysslet att vi sett på dokumentärer om havet
och fiskar under tiden vi varit sjuka ;-)

 

 

 

Så snart Lurans penicillin började verka

så blev det åter igen full fart på henne.

 

Det första hon ville göra var att gå ut och

åka lite skidor på gräsmattan, och sedan

var vi allihopa ut och sparkade.

 

Frisk luft behövdes efter att vi varit

inne och kurat så länge!

 

 

 

Lurans fina fönsterdekoration av Playmais.

 

 

 

Sedan så har hon pysslat och lekt med

lillebror så det står härliga till.

 

Skönt när de håller sams och faktiskt

leker med varandra :-)

 

Nu ska vi dock åka hem en sväng till byn

för att fira mamma/mormor som fyller år i dag!

 

 

Hälso- och träningsåret 2014

 

 

Januari

 

Året inleddes med en liten urspårning vad

gällde onyttigheter. OKQ8 fick hem Pringles

Salt & Vinegar vilket blev mitt fall...

 

På tok för mycket godsaker i kombination

med för lite träning, men jag tog tag i det hela

i tid och joggade/sprang när det inte var allt för

kallt ute. En del trampande på cykeln

framför TV:n blev det också.

 

Jobbmässigt var det en riktigt hektisk period.

 

 

 

 

 

 

Februari

 

Årets andra månad är en riktig kalasmånad

eftersom både Luran och Bogge fyller år.

 

Vi blev med akvarium och barnen fick sina

rum omgjorda och firade sina födelsedagar med

ett badkalas tillsammans med släkt och vänner.

 

Vad gäller träningen var februari ett

bottenapp då mitt immunförsvar var allt

annat än på topp, och även Bogge och Luran

var sjuka så det blev en hel del VAB :-( 

 

Jag började gå hos sjukgymnast för

min rygg som jag då började förstå var

allt annat än ok...

 

 

 

 

Mars

 

"Firar" tvåårsjubileum med min nya livsstil,

dvs det var två år sedan jag började springa

och hade då gått ner 28,2 kg och fått så

mycket mer energi och livskvalité samt

en kropp som håller att åldras med.

 

En mils löpning och grötfrukost var väl inte

direkt något jag trott att jag skulle få blogga om

om jag ser tillbaka på hur jag tidigare levt...

 

Jag firar med att investerade i nya skor på

Gå och Löpkliniken i Umeå som är anpassade

för mina fötter och löpsteg.

 

Jobbmässigt går det också bra då jag och

en kollega beviljas dryga miljonen för

att studera skogens sociala värden,

även det är såklart värt att fira!

 

 

 

 

 

 

April

 

En varm och härlig månad då träningsinspirationen

är på topp, jag tränar till och med då jag är i

Salamanca på konferens :-)

 

På långfredagen springer jag ett distanspass

på 17 km - hade siktat på 21 km men är

nöjd ändå.

 

Bogge slutar även med nattblöja och är

därmed "stor" på riktigt.

 

 

 

 

 

Maj

 

Jag springer årets första runda kring sjön med

bra tempo, dvs det tempo jag annars brukar

avsluta säsongen med :-)

 

Jag och Luran springer Björnloppet och

hon får ännu en medalj till sin samling.

 

Antar en armhävningsutmaning och

springer uppför slalombacken med grannen.

 

"Upptäcker" cyklandet som ett alternativ till

löpningen då ryggen gör mer och mer ont :-(

 

 Jag får tid för en MR av ryggen...

 

Och äntligen har vi vår altan klar!

 

 

 

 

 

Juni

 

Springer de "bra" dagarna, dvs då ryggen

känns okej men får dra ner rundorna från 5-7 km

till 3-5 km istället. Men bättre det än inget!

 

Dessutom är det elljusspåret eller grusväg

som gäller då asfalt går bort...

 

Får en nästintill religiös runda kring

Mörttjärnsvägen (ca 13 km).

 

Avslutar armhävningsutmaningen.

 

Besegrar dessutom slalombacken ännu några

gånger, och det känns i benen!

 

Jag beställer en våtdräkt och fixar en logga

till makens företag.

 

En artikel om älgförvaltning blir äntligen

accepterad och publiceras.

 

Midsommar firas i vanlig ordning i stugan <3

 

Jag får det trista och definitiv beskedet att jag

har en permanent kotförskjutning i ryggen som

är orsaken till min konstanta molvärk :-(

 

Det är det värsta beskedet som jag fått och det tog

en tid att bearbeta, för att sedan vändas till ett

incitament att verkligen hålla i en sund livsstil

med träning då träning kan hjälpa till att

hålla det onda i chack.

 

Beskedet väcker alltså ett dj-vlar anamma,

och jag persar på rundan kring sjön!

 

 

 

 

 

Juli

 

Vilken sommar! Underbart väder med

massor av sol och bad nästan varje dag.

 

Trots värmen blir detta min livs bästa

träningsmånad någonsin.

 

En investering i form av ett vätskebälte blir nödvändigt,

det blir en tidig födelsedagspresent till mig själv.

 

Jag avverkar 244,8 km under juli månad,

fördelat på 28 träningspass vilket jag är

supernöjd med.

 

Och två av de enskilt roligaste utmaningarna/prestationerna

är då jag simmar fram och tillbaka över sjön samt då

jag cyklar tur och retur till Ormsjön :-)

 

Semestern tillbringas i stugan där vi njuter och

har det bra, jag fyller även år och så har vi

 en gårdsloppis här på Sockenvägen

som blir mycket lyckad.

 

Vi besöker även Lycksele djurpark och skogsmuseet

tillsammans med mormor och morfar.

 

Och Bogge blir en garvad fiskare precis som morfar

då han drar stor abborre efter stor abborre!

 

 

 

 

 

Augusti

 

Åter till vardagen, med jobb, förskola och

så börjar Luran förskoleklass. Spännande!

 

Det blir många mil på cykeln för min del och

även med hundarna då vi nu införskaffar en

springer.

 

Luran agerar sällskap de gånger jag springer,

då cyklar hon bredvid :-)

 

Bogge och Luran får en fyrhjuling, jag och maken

åker iväg för en natt på hotell i Ö-vik.

 

Barnen plockar dessutom massor med

lingon så att vi nu har för hela året!

 

Vi bommar igen stugan för säsongen.

 

 

 

 

 

September

 

En hektiskt månad då jakt och undervisning

råkar sammanfalla, men vill man så kan man ;-)

 

Mac skäller sin första älg, som skjuts på

stånd (dock påskjuten sedan tidigare).

 

Jag var på ortopedkliniken för att diskutera

och bedöma min rygg. Blev inte så mycket

klokare, utan fortsätter med min träning

och nya tabletter mot smärtan.

 

Det blir inte så mycket löpning utan

det är mer än nog med de timmar jag traskar

i skogen när jag går med hunden då vi jagar.

 

En och annan promenad i runt elljusspåret

blir det dock som friskvård för att reka till

kroppen och knoppen.

 

 

 

 

 

Oktober

 

Oktober månad blir en vit månad,

inget socker och ingen alkohol, dessutom

minst 30 min aktivitet varje dag vilket resulterar

i att ytterligare några kilon försvinner och jag

kan konstatera att jag nu tappat 30,3 kg!

 

Tog sista långturen på cykeln för säsongen,

och första snön kommer och försvinner.

 

Springer till julsånger och julkänslorna

gör äntligen entré. Sent för att vara mig...

 

Jakten går ovanligt trögt, dåligt med älg

på markerna men det blir trots det många

mil avverkade i skogen. Underbart!

 

 

 

 

 

November

 

Årets näst sista månad blir utan tvekan den sämsta

månaden träningsmässigt, då jag inte tar mig ut

på ett enda löppass pga förkylningar :-(

 

Jag är ute jagar och springer då ihop med

en björn på 46m, en upplevelse kan jag lova!

 

Så nästa gång jag ger mig ut tar jag med mig gubben

så att jag har backup ;-P och så firar vi bröllopsdag

med en gemensam jaktdag <3

 

Jag får mig en pannlampa och nya löparkläder,

som dock inte invigs pga de envetna förkylningarna.

 

Luran tappar flera tänder och båda barnen

får glasögon.

 

 

 

 

 

December

 

Sista månaden är ännu i färskt minne,

och den avslutades med att hela familjen

ligger sjuka över jul och nyår.

 

Inledningsvis är jag dock pigg och hinner precis

komma igång med löpningen igen, men under

förkylningstiden försöker jag i alla fall komma

ut och få frisk luft och ta promenader de

dagar det inte är så kallt ute.

 

Jag kommer på idén med en aktivitetskalender

som innebär att jag drar en lucka/lapp för var dag

som anger någon form av fysisk utmaning.

 

Kul idé som jag ska vidareutveckla till nästa år,

och så får jag erkänna att 7 av lapparna aldrig blev

avverkade då jag/barnen blev sjuka...

 

I övrigt är det en fullspäckad månad med massor

av jobb som håller på att ta knäcken på mig i

kombination med att Bogge får akut ont i magen

vilket krävde ett besök till Lycksele.

 

Men slutet gott allting gott!

 

Summa summarum var 2014 ett helt okej år,

på minussidan ligger min rygg, envetna förkylningar

och en dålig jaktsäsong medan den otroligt härliga

sommaren och träningen i juli ligger på plussidan

tillsammans med det faktum att jag lyckades

få in forskningspengar.

 

Min förhoppning är att 2015 ska bli ett ännu

hälsosammare, friskare och framgångsrikare år

då jag ska uppnå ytterligare några av mina

drömmar och mål!

 

 

Namnsdag och tulpaner

 

 

 

 

I dag har Luran namnsdag och det

firade jag med att ge henne en 

bukett med rosa tulpaner.

 

Det är min tappra lilla tjej värd,

då hon även i dag har feber och 

är hängig. Således blev det ett

besök på vårdcentralen.

 

 

 

 

 

Hon träffade doktorn som kollade

hals och öron, samt tog hals- och 

blodprov/snabbsänka hos Lena.

 

 Det visade sig att Luran

 har gått med halsfluss i sex dagar :-(

 

Men nu har hon fått penicillin som hon

ska äta i tio dagar. Mindre kul jullov för henne.

 

Även maken har skitont så jag hoppas han

får en tid senare i dag för att kolla halsen 

även han. Halsfluss är ju rätt smittsamt...

 

Och hypokondriker som jag är känner även

jag av halsen ;-p

 

Luran fick i alla fall en liten säl, tatuering

och en ballonggubbe på sjukan för att

hon var så duktig. Och så fick hon välja

ett mjulkdjur på My Way som jag 

lovat henne  <3

 

Så det är fortsatt filmmys i soffan som

gäller för oss, som tur är får Bogge vara

ute och leka med grannarna. För han börjar

vara trött på sjukstugan här hemma...

 

Värsta eller bästa?

 

 

 

I fjol så intog jag och Luran frukost i festblåsa

på nyårsaftonen, i år kom jag inte ens så långt

att jag duschade eller tog på mig min klänning...

 

Luran hade halsont och feber, Bogge hostade,

maken kunde knappt svälja på grund av sin

hals och så fick jag feber.

 

Vi var verkligen på topp i går ;-P

 

 

 

 

 

Luran intog middagen i nattskjorta, och vi andra

satt kring bordet i myskläder hela högen.

 

Barnen beställde pannkaka som de gillar och

som även är lätt att svälja då man har ont i halsen.

 

 

 

 

 

Jag och maken satsade på gratinerad hummer och

oxfilé med hasselbackspotatis och grönpepparsås.

 

Och vi kunde konstatera att vi med borde ha

ätit pannkaka då gubben hade svårigheter att

svälja maten och jag verkligen inte tycker

om oxfilé/nötkött.

 

Det är bara att inse att det är viltkött och

älg som gäller för mig om jag likt Carl Jan

ska få en riktig munhåleupplevelse ;-)

 

 

 

 

 

Piggast av oss alla var Bogge, men han somnade

ändå i soffan just innan 20.00 trots löftet om att

han skulle få var vaken hela natten...

 

Vi andra turades om att somna till i soffan,

så just innan kl. 23.00 tågade vi i samlad trupp

upp och la oss för natten. Samtliga i familjen

snarkade till tolvslaget förutom jag som

låg och svettades och vred mig.

 

I dag vaknade jag dock feberfri och pigg igen,

men maken är fortfarande krasslig och Luran är

inne på sitt femte dygn med feber.

 

Så jag ringde sjukvårdsupplysningen,

men fick rådet att avvakta ännu en dag om inte

Luran blir sämre under dagen förstås, och

besöka VC i morgon då den har öppet som

vanligt igen efter helgerna.

 

Luran är dock rätt pigg med Alvedon i kroppen

och har startat året med att måla en porslinsask

och gjort en jättefin fönsterprydnad av

PlayMais till sitt rum.

 

 

 

 

 

Själv behövde jag en rejäl dos frisk luft och snörde

på mig mina Icebugs och tog en långpromenad

och passade på att lyssna på Mattias Klums

vinterprat - rekommenderas!

 

Och på frågan om nyårfirandet var vårt

värsta eller bästa så lutar det faktiskt åt

det senare trots sjukor och missat tolvslag,

för vi hade det väldigt avslappnat och skönt

då vi kurade i soffan hela familjen <3

 

God fortsättning!