Ibland överträffar verkligheten den mest ruggiga skönlitterära deckaren eller skräckroman - ett sådant fall är historien som uppdagades i Österrike i fjol. En pappa (Josef Fritzel) låser in sin dotter i en bunker under sitt hus i 24 år. Under dessa år utsätts hon för diverse hemskheter, bland annat systematiska sexuella övergrepp som resulterar i 7 barn...

Allan Hall är den som tecknar porträttet av Fritzel, han bygger sin beskrivning på intervjuer med psykologer, anhöriga, grannar, vänner och bekanta.

Jag har ännu inte läst ut boken, då det inte direkt är lättsmält. Man mår nästan fysiskt illa när man får insikt i de hemskheter som dottern Elisabeth  och hennes barn (och tillika syskon!) utsatts för - trots detta rekommenderar jag boken.

Sådana hemskheter borde inte få hända. De får inte hända. Ändå sker det. Varför?