Genom eld och vatten

Genom eld...

 

Jag minns min barndom och ungdomsår med

mestadels glädje. Jag har många fina minnen från

min skolgång och uppväxt, men givetvis ett och

annat mindre roligt också som får följa med

i den ryggsäck man bär genom livet.

 

Vi har väl alla upplevt en känsla av ensamhet,

att inte ha en vän, första bråket med bästisen,

olycklig kärlek och att bli dumpad.

 

Oerhört jobbigt där och då, men jag inser nu

att som förälder får man göra om resan

ännu en gång (eller fler beroende på

hur många barn man har).

 

Det är först som förälder man får uppleva verklig

glädje, för aldrig känner jag mig så glad som

när jag ser Bogge och Lurans glädje och lycka.

 

Men inte heller så känner jag mig så maktlös

och ledsen som när Bogge och Luran stöter på motgångar

och orättvisor, eller när de är ledsna, arga och besvikna.

 

Jag önskar att jag kunde ta alla smällar som

livet har på lut för dem i deras ställe, men tyvärr

så fungerar det inte så...

 

Däremot går jag genom eld och vatten

för dem, och gör allt i min makt för att de ska

ha de bästa förutsättningarna för att

utvecklas och må bra som individer.

 

 

 

...och vatten går jag för mina älskade ungar <3

 

 

Att lyssna, finnas till och trösta är arbetsuppgifter

som jag tar på största allvar och jag är stolt att jag

som mamma får deras förtroende.

 

Jag ska se till att förvalta detta förtroende

på bästa sätt <3

 

Ett steg är att gå ner i tid och vara mer med

barnen, fungerar det bara praktiskt så funderar

jag att endast jobba 80% till hösten.

 

En justering som jag kan göra redan nu är

att ändra mina arbetstider från 7-16 till 8-17 på

prov för att se om det får vardagen att rulla på

lite bättre med tanke på förskole- och fritidsrutiner.

 

 Klart är att föräldraskap utan tvekan sätter

en på prov i allt i från att vara konsekvent,

rättvis, pedagogisk, kärleksfull, tillrättavisande

och fredsmäklande om man har syskon

som bråkar och kivas...

 

Bara att sätta in "förälder" på sitt CV bör således

kvalificera en till vilket toppjobb som helst ;-)

Låter ju som om Du funderat på detta en tid... en fråga, blir det bättre med "senare" hämtning än "tidigare" lämning?
Tänker ur kompis, aktivitets synpunkt?

Att gå genom eld & vatten, stå på barnets sida, kämpa som en eldsprutande drake, självklart för oss föräldrar som tänker på våra barn i första hand, sedan finns det ju de som tänker annorlunda.

Tyvärr bråkar min mage, dock icke magsjuka, utan min egen sjukdom, J har fått ta Elin till skolan då jag till å från har världens kramper å behöver en toa i närheten...

Ha en så mycket bättre dag (än mig) kram

Visst gör man allt för sina barn och deras ve och väl står högst upp på listan. Ett glatt barn och mamman är glad.

Själv föredrog jag tidigare lämning och tidigare hämtning men det är så olika vad som passar bäst för familjen.Man får helt enkelt prova sig fram.

Kram

Okey, ja jag förstår det är tjorv när Du är själv, om Du nu inte kan lämna Luran själv å bara lämna/hämta så Bogge får vara hemma under tiden å det bara blir kort bilkörning?

Elin har aktiviteter tre gånger i veckan nu, karate + Onsdax, det är tillräckligt, hon ska ju orka med skolan å hinna vara med kompisar oxå.

Nu ska jag lägga mig en stund, värmekudde på magen å Frost vid halsen :)

kram

Vackert skrivet, o det borde definitivt stå med på cv ;)

I dag är jag väldans glad att J är hemma, han börjar dock jobba i morgon... faan så ont jag har i magen, nästan så jag skulle kunna vara liiiite glad över en släng magsjuka...

kram

Så otroligt vackra ord!

Ohhhh...håller så med dig...allt för barnen i alla lägen=)

Kramar

Mmm, det är nog det svåraste 'jobb' man kan ha faktiskt, ständigt en utmaning på olika vis. Men ack en så givande och fantastisk uppgift!
Minns när sonen var omkring 1-1,5 år, en dag insåg jag att jag kommer verkligen inte kunna skydda honom från allt ont här i världen och så började jag grina. Men man får försöka rusta dem så de ska klara dalar och motgångar här i livet, och visa att man finns där för dem oavsett. Då tror jag det blir bra i slutänden :)

Så klokt o fullt sant inlägg. Gick ner till 75 % nyligen för att kunna ro den här familjen i land med allt vad det innebär. De e inte lätt att vara mamma. Förälder. DE e tufft. Men givande, men jäkligt jäkligt tufft stundtals. Man gör allt för sina barn. Vränger sig själv in o ut ibland ihopp om att det hjälper.
KRamar

Så bra inlägg! <3 Kram

Klokt tänkt... jag skulle nog också jobbat deltid när bus var mindre om vi inte hade fixat det fint med farmor och makens pluggande...

Men är det hög beläggning på förskola/fritids sent. Här skulle barnen bli ganska ensamna om dom blir kvar till fem.. Dom flesta går hem mellan halv fyra och halv fem...

Åh va du är klok vännen!
Skönt att höra att fler tänker så...
Jag har inte satt Elvira på dagis o tänker inte göra på länge faktiskt... Om jag nu kan ha henne hemma så varför inte!
Och jag vet precis va du menar med att på genom eld o vatten, vilken gränslös kärlek det är att vara mamma!!

Massa kramar!