Resan är inte utmaningen

 

 

Detta var en bild av mig själv

jag såg för första gången

i höstas.

 

Den stämde INTE med den

mentala bilden jag hade

av mig själv - däremot

speglar den rätt bra

hur jag mådde...

 

Med 30 minuter vardagsmotion

om dagen och simning ett par

gånger i veckan så smög jag

igång min hälsoresa.

 

Resultaten lät inte vänta

på sig, och konditionen

förbättrades, kilon trillade

av och framförallt så

fick jag mer energi  och

mindre ont i kroppen.

 

Det är lätt att hålla

motivationen uppe då,

när man har ett mål

i sikte och ser resultat.

 

Den stora utmaningen

tar vid då målen är nådda

och rutiner och livsstil ska

hållas på sikt - för det är ju

en livsstilsförändrig!

 

Så mitt mål har på

senare tid att hitta balans,

stå kvar viktmässigt och

fortsätta vardagsmotionera.

 

Men förkylningen har

härjat mer eller mindre

från januari, och i senaste

omgången i hela tre veckor

i ett sträck, snart fyra... :-(

 

Det har gjort att jag

inte simmat alls, bara tagit

sporadiska promenader

när jag orkat och kunnat,

men då i sakta mak.

 

Men vet ni, det räcker!

 

Jag är så glad att jag

hittat balans och en fungerande

livsstil, där jag kan dricka bubbel,

äta gott (äter allt men inte alltid!)

och unna mig Pringels ;-D

 

Jag kommer inte att jaga

"myskilon" i form av de

volanger jag har, utan jag

är mer än nöjd med en

stark och fungerande

kropp som bistår mig.

 

Vad vill jag då säga?

 

Jo, kan JAG så kan alla

göra en sådan förändring.

 

Det är ofta SMÅ förändringar

som behövs, 30 minuter

promenad om dagen

orkar/kan de flesta...

 

Det måste få ta TID.

 

Men framförallt att man

måste leva, njuta och vara

rädd om sig själv så att det

man gör känns görligt och

roligt, något man VILL.

 

 

 

 

 

 

Så många kloka ord,
Jag är så glad för din del.
Sköt om dig!

Kloka ord.
Det mentala är nog så viktigt,
att finna en balans och känna att man är på rätt väg.

Här måste jag dock säga att efter det jag började med kortison och speciellt efter tre veckor med hög dos så kommer kilona med rasande fart och fastän jag tycker jag äter och rör mig som tidigare (vilket jag troligtvis inte alls gör) så blir det flertalet + på vågen och en deprimerad själ.

kram

Jag kommer att tänka på tiden jag var föräldraledig, då var även Ulla och Daisy föräldralediga. Vi gick en runda igenom Byn vareviga dag och även att vi var tvungna att ta oss uppför vår j-la backe så inte trodde man väl att det skulle ge så mycket. MEN när jag började jobba igen så gick jag inte så ofta och det märktes både på orken och kroppen. Första gången jag gick uppför backen fick jag kammen (ont/värk i handlederna), det var ju som ett skämt...

Så visst gör det skillnad om man rör sej eller inte, att sedan psyket mår bättre dessutom gör det ju inte sämre.

I dag har vi legat och pyst på bron efter vår promenad och en macka och kaffe....Solen varm och go, fåglarna sjunger och vattnet rinner från taket...Det är ljuvligt!

Kram!!

Vilken härlig hälsoresa du har gjort! Det viktigaste är att hitta en långsiktig och hållbar förändring för då kan man ändå unna sig något gott.

Kram

Grattis till ditt välmående. Önskar så att jag vågade mig på simning, det måste vara det bästa för kroppen men jag är livrädd för djupt vatten.

Känner med dig ang bilden. Typ sådär ser jag ut nu. Man är ju egentligen inte så stor, men man känner sig desto större. Var nere på 70,5 kg men gått upp 2 kg igen & 4 cm. Tur det inte är värre, men känns emellanåt som man tappat det helt! Känns skönt de dagar som man lyckas få till ett träningspass på hemmaplan eller en liten promenad med barnen. Så himla svårt att få in det i vardagen när dygnet bara har 24 timmar. Har inte varit arbetslös alls i år, så det här med träning blev inte alls som jag hade tänkt mig. Typiskt!