Resan är inte utmaningen
Så många kloka ord,
Jag är så glad för din del.
Sköt om dig!
Kloka ord.
Det mentala är nog så viktigt,
att finna en balans och känna att man är på rätt väg.
Här måste jag dock säga att efter det jag började med kortison och speciellt efter tre veckor med hög dos så kommer kilona med rasande fart och fastän jag tycker jag äter och rör mig som tidigare (vilket jag troligtvis inte alls gör) så blir det flertalet + på vågen och en deprimerad själ.
kram
Jag kommer att tänka på tiden jag var föräldraledig, då var även Ulla och Daisy föräldralediga. Vi gick en runda igenom Byn vareviga dag och även att vi var tvungna att ta oss uppför vår j-la backe så inte trodde man väl att det skulle ge så mycket. MEN när jag började jobba igen så gick jag inte så ofta och det märktes både på orken och kroppen. Första gången jag gick uppför backen fick jag kammen (ont/värk i handlederna), det var ju som ett skämt...
Så visst gör det skillnad om man rör sej eller inte, att sedan psyket mår bättre dessutom gör det ju inte sämre.
I dag har vi legat och pyst på bron efter vår promenad och en macka och kaffe....Solen varm och go, fåglarna sjunger och vattnet rinner från taket...Det är ljuvligt!
Kram!!
Vilken härlig hälsoresa du har gjort! Det viktigaste är att hitta en långsiktig och hållbar förändring för då kan man ändå unna sig något gott.
Kram
Grattis till ditt välmående. Önskar så att jag vågade mig på simning, det måste vara det bästa för kroppen men jag är livrädd för djupt vatten.
Känner med dig ang bilden. Typ sådär ser jag ut nu. Man är ju egentligen inte så stor, men man känner sig desto större. Var nere på 70,5 kg men gått upp 2 kg igen & 4 cm. Tur det inte är värre, men känns emellanåt som man tappat det helt! Känns skönt de dagar som man lyckas få till ett träningspass på hemmaplan eller en liten promenad med barnen. Så himla svårt att få in det i vardagen när dygnet bara har 24 timmar. Har inte varit arbetslös alls i år, så det här med träning blev inte alls som jag hade tänkt mig. Typiskt!
