Extremt
Extremt morgonpigg
är jag inte, även om jag
sällan eller aldrig vaknar
av en väckarklocka.
Idag hade jag sett fram
emot en sovmorgon men
vaknade innan sex redan.
(Men iofs, när ungarna
var små var det sovmorgon,
då de ofta var uppe fyra/fem).
Hur som, prövade dra
täcket över huvudet och
somna om men nix, blev
en kopp kaffe och sedan
en jogg med Eroz runt
ett sömnigt samhälle i
nästan ensam majestät.
Inte dumt att ha hunnit
med detta och nu njuta
av andra koppen kaffe
för dagen och klockan
är bara halv åtta...
Kanske att jag kryper
ner och bubblar och
tar en mysmorgon!
Lena i Wales och Spanien säger
Ibland är jag glad när jag vaknar tidigt, man får så mycket gjort. Fast å andra sidan kan jag ju slumra till en stund under dagen om och när jag vill.
Sköt om dig!
