Egentligen ska det väl vara kaffe i läderpungen och
bitsocker i näverburken, men då jag sällan kokar
kaffe (jag är bekväm och fyller en termos innan jag
beger mig hemifrån istället) och inte använder socker
så har de här fina prylarna blivit liggande.

Synd och skam! Sådana här ting är till för att
användas, så hädanefter tänkte jag fylla dem med
nödvändigheter. Läderpungen ska få bli en akutväska
i miniatyr om något skulle hända mig eller hunden.
då vi är i skogen och jagar.

Och näverburken ska fyllas med gósaker,
som ger energi och håller humöret på topp efter
en lång dag i skogen. 

I dag behövs dock inga gósaker, humöret är
på topp ändå. Det är fredag och snart helg.

Vad mer kan man begära?!

KRAM

Varför åka långt... när man kan göra massor
av trevliga utflykter i sitt närområde?!

I dag var planen att vi skulle åka på utflykt och ta med
oss fika, men det blev en improvisation med korv
och festis i bilen istället då det regnade.

Men frågar ni barnen så var det nog så spännande
att få sitta i bilen och äta korv ;-)

Mätta i magen styrde vi bilen mot vårt mål
för dagen - Tomtegläntan.






Tomtegläntan ligger mellan Bergbacka och Lomsjö
för er som vill åka och hälsa på tomtarna!






Det är en mysig liten rastplats att stanna till vid och
fika (om vädret är bra vill säga).

Här hittar ni förmodligen världens högsta tomteluva,
 inte mindre än 528 cm anges tomteluvan vara!






En skylt finns uppsatt som berättar lite mer om platsen
och tanken bakom Tomtegläntan.






Förutom tomtarna så finns det en hel del andra detaljer
och figurer för barnen att upptäcka!






En liten stenkatt som Bogge tycke vi skulle
ta hem... Men den ligger givetvis kvar då det är
tomtarnas kompis som den förståndiga storasystern
så förnuftigt förklarade för sin lillebror ;-)






Här är tomten med den långa luvan.






Och här är hans lilla kompis. Båda är skapade med
en motorsåg ur en enda trästock.






Lite fika i form av kakor hanns med innan det åter igen
började regna, här sitter Bogge och mumsar samtidigt
som han spanar in den hööööga tomteluvan.






Luran var så snäll så hon lät tomtarna smaka
lite kaka innan vi åkte vidare.






Vi hann även med ett stop vid Kallkällan.






Friskt, klart och rent vatten.

Barnen tyckte det var
lite konstigt att det fanns en "kran" utmed vägen :-)

Själv är jag glad att vi bor på ett ställe
där man faktiskt kan dricka ur en kallkälla utan
att oroas över föroreningar eller liknande!






Så trots regn har vi haft en mysig dag.

Det behövs inte mycket för att barnen ska vara
nöjda och tycka att de fått vara med om ett äventyr!

Och är de nöjda så är även jag det :-)

Den stora händelsen i dag är emellertid att Bogge
fått en 90 cm säng i sitt rum, spjälsängen är
nu ett minne blott och vår lilla kille har vare sig
vi vill eller ej börjat bli stor...

En runda med hunden kring elljusspårets
5 km slinga blev det också ikväll, härligt att
åter igen kunna träna!

Nu bör batterierna vara fulladdade igen,
så att de återstående två dagarna innan det
blir helg går som en dans!


KRAM

Det blå ni ser är kasetter med plant, dessa bär man
med sig två och två i en bälte/sele.


I går fick jag uppleva min ljuva
tonnårstid igen.

Närmare bestämt det sommarjobb jag hade
under många år - att sätta plant.

Det är ett synnerligen slitsamt, men välbetalt
sommarjobb om man ligger i då det sker på ackord.




 
Planten släpper man sedan ner i ett spetsigt rör
som man sätter ner på lämpligt ställe, öppnar och lyfter.
Kvar blir då plantan som man trycker fast försiktigt
med foten innan man kliver vidare och upprepar
proceduren gång, på gång, på gång...


Nu var det inte frågan om ett extraknäck, utan vi (maken och jag)
hjälpte svärfar och svärmor att återplantera ett hygge
 efter att det tidigare avvekats och markberetts.

Jag kan lova att det känns i kroppen i dag ;-P

Men eftersom det är mååånga fler plantor som ska i marken
innan sommaren är slut så kanske jag hinner komma
i samma planterarform som jag var då jag
var ung *ler*

Men då man hjälps åt går det rätt fort ändå,
och är faktiskt ett riktigt roligt slitgöra!

Bogge och Luran hade en toppen dag tillsammans
med farmor som i vanlig ordning agerade barnvakt
samtidigt som hon skötte markservicen så att vi
höll oss mätta och nöjda hela dagen.

Guld värt!

I dag är det emellertid endast pappan i huset
som åkt och planterat, undertecknad är förkyld
som bara den och har en kojdag med barnen.
Och med tanke på regnet ute känns det
riktigt lyxigt ;-)

Jag har lovat Luran att vi ska göra färdigt
ett litet pyssel, så senare kan det nog tänkas
komma upp ett pysseltips för regninga dagar
som denna!


KRAM

När man går hemma och skrotar med sjukt
barn måste man ju roa sig på något sätt.

Så jag tog fram färg, penslar och duk och
gjorde en oljemålning av en älg
häromkvällen.

Nej, nu luras jag allt. Detta är ett foto
jag tagit, men där jag helt misslyckades
med de manuella inställningarna.

Men misslyckandet gjorde att fotot nästan
ser ut som en gammal oljemålning,
eller hur?

Den här tiden på året är en av familjens
favorit sysselsättningar att åka runt efter skruttiga
skogsbilvägar och spana efter älg.

Älgkorna stöter nämligen ifrån sig fjolårskalvarna
 i samband med att de ska få årets kalvar.

Det gör att det är en hel del älg i rörelse.






Dessutom är gräset som så smått börjat grönska väldigt
lockande och frestande för älgarna efter vinterns skrala föda.

Bevisligen så lockande att älgarna sätter rumpan
i vädret för att komma åt det ;-)






Luran älskar våra älgspanings turer, och i går
så hade vi turen att se fyra älgar tillsammans.

Det var denna ko och tre fjolårskalvar.

Något foto på alla älgarna tillsammans kunde jag
aldrig ta, då två av kalvarna var mer vaksamma och
höll sig i skogskanten.

Det var troligtvis hennes två biologiska kalvar.
De var mycket större i kroppen än den kalv som
följde henne. Det sägs vara en älgkalv som hon
"adopterat" under senhösten/vintern sedan den
förlorat sin mamma.

Antagligen hade den gått själv ett tag innan den slog följe
med kon och kalvarna, därav ligger den efter i storlek
då den inte haft hjälp med födosöket.






Maken är rätt duktig att locka på älg, och Luran
försöker hon med.

Hon brölade och hade sig (eller talade med dem som hon sa)
till och från utan att skrämma älgarna särskilt mycket
under de 15-20 minuter vi iaktog dem.






Lite förvånade var de förvisso, men inte mer
än att de kikade på oss lite skeptiskt då och då
innan de lungt fortsatte att äta.






Tänk om älgarna kunde vara lika
lugna och fina under älgjakten ;-)

Då skulle jag inte säga nej tack till en
bredsida likt denna...






Men till sist fick älgarna nog och lunkade
innåt skogen, och en glad Luran ropade
god natt efter dem!

Och på tal om god natt, så hoppas jag hon
får det hos mormor och morfar där hon
sover över i natt.

På vår väg hem efter att vi lämnat henne
så såg vi förresten ännu en älg :-)

Nu blir det en kopp värmande te här hemma
i soffhörnet, jag känner mig både trött och frusen.

Bara det inte är Bogges baciller som bestämt
sig att slå rot även hos mig...


KRAM

Stanna! En sådan vill jag ha!!!
Kan vi ta hem den?!






Nej, Luran. Man kan inte ta hem en ren.
Det är ju någon som äger den.

Nä. För den har inget koppel.
Den är fri som ett rådjur!!!






Det är samer som äger renarna försöker jag
förklara. Men utan större framgång.






Men de är ju så många ändå, så om jag
tar en så märks det ändå inte...






Var så god, försök då!

Men när vi gläntar på bildörren så blir det fart
på renarna och Luran inser rätt omgående att det
blir tufft att fånga en av dem ;-P

För att inte säga omöjligt.







Dessutom gjorde denna märkning henne övertygad
om att någon faktiskt äger dem *ler*.






Och med en sådan här galen uppsyn vill
i alla fall inte jag ha en ren som sällskap
 i bilen...

Hm... Chokladen är visst slut.







Tur att man kan ta sig en slurk till :-)

Medan lillebrors favoritsyssla har varit
att fika så har Luran hellst velat åka bob, och gärna
att någon ska ha dragit henne uppför (men nedför
ville hon åka själv).





Så här sur/trött kan man bli efter att ha lekt med
boben en stund. Det tar onekligen på krafterna...






Särskilt för den som måste dra boben uppför
fjällsluttningarna (vilket blev fasters jobb) ;-P

Då det varit riktigt kallt om nätterna var det världens
skare, så man kunde gå och åka obehindrat överallt.

Så även undertecknad tog sig en tur nerför en
sluttning på boben, och oj så det gick undan!






Förutom av att ha njutit av två underbara dagar
på fjället och fått grunden till en solbränna så fick
 vi vara med om något verkligt ovanligt.
(Ännu så länge i alla fall...)

Vi såg en varg!

På mycket långt håll förvisso, men ändock.

Delar av sällskapet åkte och följde dess bakspår
en bit och kunde bland annat se resterna av en
fjällämmel som den kalasat på.

Spår efter järv, lo och räv har vi också sett.
Dessutom rätt många ripor.

Så även om fjällen så sakteliga tömts på
turister och påskfirare, kryllar dem av naturens
invånare som tycks ha fått vårkänslor.






Inte enbart härliga natur upplevelser har hunnits med,
utan även en god middag i Hemmavan har avnjutits
 och så har vi fått varit lite internationella och
lärt oss mer om Ukraina i helgen *ler*

På det hela taget ännu en toppen helg,
och vi längtar redan tills nästa gång...

Fast då får vi nog njuta av fjällen med
vandrarkängorna på istället för vinterkläder!

Fjällvärlden är storslagen,
både i stort och smått.

Man överväldigas av fjällen som breder ut sig,
faschineras av den tydliga trädgränsen som
på håll ser ut att vara en knivskarp linje.

Vyerna är mäktiga, men man kan
även njuta av detaljer på närmare håll.

Nävern på en fjällbjörk var det jag
fasnade för denna gången.






Behöver jag säga att vi har det bra?!

Nu njuter jag, detta är verklig livskvalité!

Jag hoppas att ni med har en fin helg,
så hörs vi när jag kommit mig hem
från fjället ♥

En underbar burk, nytillverkad men ser ut som en
gammal burk. Det är Miranda som är den lyckliga ägaren,
och plåtburken innehåller en gasollampa. Tror nästan att jag
måste köpa en lampa, om så enbart för burkens skull ;-)


Wild Life. Livet i vildmarken.

Det är en dröm jag har.

Alltså att under en period leva helt själv
ute i naturen, och av naturen.

Tänk att få bo i en skogskoja under ett år,
och på nära håll följa årstidernas växlingar.

Ved för att kunna hålla värmen och laga mat,
vatten och något att äta (genom fiske/jakt) skulle vara
det enda som man skulle behöva bry sig
om och syssla med.

Vad som går på TV, världsnyheter, krig,
börsnoteringar, bensinpriser, senaste modet osv
är i detta sammanhang ytterst ointressant.

När jag läser om mannen som tillbringat 100
nätter utomhus, om de två killarna som under
ett år ska överleva i skog och mark enbart på det
de jagar/fiskar, eller om kvinnan som tillsammans med
sin hund färdas genom Sverige så växer sig denna
längtan sig än starkare.

En dag.

Då barnen är stora, och jag har de ekonomiska
och praktiska förutsättningarna så ska jag ge mig själv,
om inte ett år, i vart fall ett par månader där jag
lever av och med naturen.

Det är ett löfte jag ger mig själv.


Har du något löfte som du vill ge dig själv?



Ps. Har fått en akuttid att kolla upp min hand som
är svullen och värker som bara den, jag knappt
sovit något i natt. Nu strålar det upp från handen
mot armbåge/axel. Mysko. Ska bli intressant
att höra vad det kan vara... Med tanke på
att det är fredagen den 13:de så blir det
väl amputering av handen ;-P Ds.


Uppdate - Visade sig mest troligt vara ett Ganglion,
så det blir till att avvakta och ta smärtstillande!

I senaste nummret av Jaktjournalen finns en notis
där det står att man i Norge vill pröva bågjakt på prov.

Läser man sedan notisen mer noggrannt står det
i den första meningen att:
 
"Jakt med bil och båge bör tillåtas..."

Hm... Undrar just om jägarna i Norge är extra lata
som behöver ta bilen eller bågen (MC) då de ska ut
och jaga?! Vore i så fall en riktig Norgehistoria ;-)

Hi, hi ibland kan det bli tokigt då ett p ersätts av ett b.

Här i Sverige gäller det i alla fall att gå under jakten,
varken bil eller båge är tillåtna fortskaffningsmedel
så jag ska bege mig på ett spinningspass nu för
att få upp flåset tills jaktsäsongen drar igång.

 Med friskvårdstimme har man
ingen ursäkt! Och det är toppen att kunna
träna på lunchen.

Vårvintern i fjällen är något speciellt.

Att få vistas i så här underbara omgivningar är
verkligen härligt.






Då svägerskan och svågern har sin stuga direkt vid
fjällkanten behöver man inte åka långt för att komma
ovan trädgränsen och upp på kalfjället.

Svågern är uppvuxen där så han kan fjället utan
och innan, vilket är skönt då det finns rätt
många raviner och branter man bör undvika.






Svågern är även en rutinerad fikageneral,
och har för fikastunderna konstruerat ett mobilt
gatufjällkök som han drar efter skotern.






Detta är fjällkökskonstruktionen.

I tunnan finns torr och fin ved som han sätter
eld på då vi hittat en lämplig plats att slå oss ner på.

Då åker stekhällen fram, och där steks alltifrån ägg,
bacon, hamburgare till korv. Även kaffet kokas här
och det går utmärkt att lägga mackjärnet och
göra klämmackor med!

Förutom att vi fått bo på det nyrenoverade och ruggit fina
 "Hotell Kantarell" så har vi fått äta oss mätta
på Resturang Fjällkanten, även känd som
Resturang Gallstensanfallet ;-P




Bus och fikageneralen.


Vi har alla njutit av utevistelsen,
såväl stora som små, två och fyrbenta.

(Jag fotade massor av kort på hundarna då de
busade, några av dem kommer i ett separat
 inlägg senare.)







Att sitta nedgrävd i en snösluttning med panorama utsikt
över fjällvärlden och inbjudande hängdrivor gör att
det är lite svårt att sitta stilla...

Tefat och snowracers har gått varma av både
barn och vuxna som släppt fram barnasinnet.

Ruggit skoj, men svettigt till tusen att pulsa upp
innan man kan njuta av färden ner!

Betydligt bekvämare och roligare är det att
åka skoter tillsammans med faster tycker Luran.

Själv är jag en aningen skeptisk till svägerskans
skoterkörning, för när jag så snällt bad att jag skulle få
tolka snowracer efter skotern så fick jag mig en
färd som hette duga törs jag lova!!!

Både jag och snowracern lättade ordentligt
i det "lilla" hopp som svägerskan
 "råkade" passera...

Därefter åkte jag av med rumpan men höll
mig kvar i ratten, så min bak plogade fram
 en ny fjälldal!

Snälla svägerskan stannade till så jag hann
kravala mig upp igen, men sedan bar det av ut i
lössnön så att jag murades igen totalt av snö.

Antaglig har jag gjort mig förtjänt av
den färden ;-P

Dock fick ryggen sig en ordentlig knäck
så nu ömmar den rejält, men sällan har jag
 skrattat så mycket. Jag skrattade så jag
kiknade och nästan kissade på mig.

Oj, så roligt det var!!!






När Bogge såg hur skoj mamman i huset hade
på snowracern ville han med ut och åka.

Men att tolka efter skotern är han ännu
lite för liten för att klara av.






Men att bli dragen upp för en rejäl knix av
pappan kan vara nog så roligt!






Särskilt då pappan liftade med ned! :-)






Hi, hi ser ni hur Bogge blundar
av fartvinden/snöröken?!







Och det gäller att hålla tungan rätt i munnen,
något både den stora och lilla mannen i mitt liv
tagit fasta på *ler*




Faster Sandra och kusin Elias, och ja,
fotot är en hämd för snowracer färden ;-P


Att vi har haft det toppen råder det
ingen tvekan om!

På påskafton som var svägerskans födelsedag så
kom även Anna, Martin och kusin Elias upp och
firade henne. Jätte roligt!

Mindre skoj är som sagt min rygg som nu ömmar rejält,
men Hotell Kantarell visade sig även ha en SPA/hälso-
avdelning, så undertecknad blev hemskickad med
en rejäl laddning smärtlindrande värkplåster :-)

Så till helgen hopas jag vara på topp igen!
 *fniss*

 Tack allihopa för en
superhärlig påsk!

Nu ska vi röja undan påsken här hemma
och städa lite, innan det bär av hem till Byn
för middag hos mina föräldrar.

I kväll hoppas jag att det finns tid och ork
att kika in till er, just nu hinner jag inte :-/

Sköt om er så länge ♥

Så var vi tillbaka efter att ha besökt
svägerska och svåger i Tärnaby/Hemavanfjällen
 i ett par dagar.

Svägerskan fyllde år på påskafton, så vi åkte upp
och överraskade henne ett par dagar innan.

Vi har således haft några underbara dagar i fjällen
tillsammans med nära och kära (svärmor och svärfar
åkte också upp och överraskade).

Vi trivdes faktiskt så bra att vi lät skotern stå kvar,
och planerar att åka upp igen redan till helgen.

Jag har inte suttit framför en dator sedan
i onsdags, så jag har massor att läsa ikapp.

Men det får bli i morgon...

För nu är jag slut som artist efter att ha
avklarat veckans sista iform-pass.

Jag återkommer med lite bilder från vår vistelse
i fjällen någon gång under morgondagen.

Hoppas att ni alla får en riktigt härlig
fortsättning på påsken ♥


KRAM

Ser ni de kammouflerade skotrarna?


Kl. 02.40 ringde min klocka i morse.

Jag masade mig upp och klädde på mig för att
sedan åka upp till Högland och Miranda.

Snett innan fyra landade jag i hennes varma kök,
där vi drack kaffe och planerade dagens
äventyr - orrspel.

Miranda hade redan i går ställt i ordning ett gömsle,
så när det började ljusna tog vi skotrarna och åkte
dit och satte oss ned och började invänta orrarna.

Skulle de komma?





Så här ser en äkta skvallerkärring ut ;-P


Gränsen mellan succé och fiasko är oftast hårfin.

I dag blev det en sådan succé att det slutade
med fiasko.

För till vår glädje kom en hel hög pilska herrar inflygandes
över myren och slog sig ned för att spela...

Men. Det kommer ett men.

Dessa spelglada orrar hade med sig en höna i
släptåg. Och vart tror ni hon beslutar sig att landa
och hålla uppsikt över spel och eventuella faror?!

Jo, ovanpå vårt gömsle!!!

Vad är oddsen för det liksom?

Försiktigt, försiktig smög jag upp kameran för att
knäppa en bild på hönan som i princip landade i
knäet på oss.

Här behövdes inget objektiv eller zoom ;-P





En suddig bild i farten på två av de spelglada orrarna.


Vi vågade knappt andas, för vi visste att hönan skulle
"skvallra" så fort hon märkte av vår närvaro.

Tyvärr så hann jag bara röra mig en aning förrän hon
tog till flykten och därmed drog med sig de pilska herrarna.

Ett suddig bild i farten på två spelande orrar innan
de tog till flykten var det enda jag hann knäppa :-/

Trist.





Matsäcken är en viktig del av varje utevistelse!


Som tur är så kunde vi ändå njuta av en fin men
kall morgon. Mirandas nybakta tunnbröd med rökt
älghjärta och en kåsa med varmt kaffe gjorde
det hela till en fin upplevelse.






I toppen på denna gran satte sig skvallerkärringen.


Miranda lät emellertid gömslet vara kvar, och ska
bege sig dit igen ikväll eller morgon.

Så kika in till henne lite senare så är jag övertygad
att ni kommer att få se massor av fina bilder 
på spelande orrar!

Nu ska jag försöka få upp värmen i mina kalla tår,
genom att svida om och bege mig iväg på ett spinningpass!

Kikar in till er senare!


KRAM

Jag ska iväg på ett äventyr.

Mest troligt blir det sena natten eller
tidig morgon för mig ;-)

Blir lätt så då man släpper iväg en husmor
till en plats med en massa pilska herrar...
*fniss*

Så vi hörs i morgon då jag
är människa igen!

I dag har det varit en strålande vårvinterdag här i norr.
En lämplig kompensation för gårdagens busväder!






Vi har därför tillbringat hela dagen utomhus.

Vi tog skotrarna och åkte till Eldsjön där vi fiskat,
fikat, solat och umgåtts större delen av dagen.






Luran hade längtat efter att få pimpla, och nu då
morfar var med med isborren så fick hon äntligen
blöta kroken!






Men fisken var inte på hugget...

Luran fick vänta, och vänta, och vänta.






Men skam den som ger sig, när Luran nästan
gett upp hoppet fick hon napp och fick upp en
liten abbore.

Denna fisk har hon sedan lekt med hela dagen.

Abbar'n har fått sola(!), gå promenad på isen,
leka kurragömma, åka skoter och sist men
inte minst fick den åka bil hem i Lurans knä.

Vi har dock kommit överens om att det är bäst
att den bor i en låda ute på bron och inte uppe
på hennes rum...

Behöver jag skriva att jag nu måste sanera
overall och galonvantar från fisklukt?!






Även Bogge testade att pimpla,
och det gäller att ha tungan rätt i munnen!






Titta pappa!

Jag tror det är en fisk där nere!






Bäst att hala upp och kika efter...






Jojomän.
Så här ser en nöjd storfiskare ut ;-)






Det har varit en helt underbar dag, gårdagens snöfall
gjorde att det såg ut som om någon siktat florsocker
över träden!

Förutom vår familj var min bror och hans familj,
hans svärföräldrar och svåger samt min mamma och pappa
ute tillsammans i dag.

Dessutom tittade min morbror och ytterligare
tre skoterförare förbi under dagen.






När vi kom var det ännu fruset efter den kalla natten,
men efter ett par timmar var det inte så lätt att
komma i land längre...

Isen har nämligen släppt mot land nu.







Is, kristaller och snö är förresten otroligt
vackert, och även om jag nu hellst vill ha vår så
kan jag inte annat än att uppskatta så här fina
konstverk!






Sådana har vårvinterdagar kan man inte annat
än att älska livet här i norr! ♥

Nu håller vi tummarna att det blir rejält nattkallt
framöver så att vi får njuta av ytterligare ett par 
sådana här dagar under påsklovet.