Livet kan vara grymt
I närheten av vår jaktstuga finns ett litet ödetorp som
sakta men säkert har förfallit.
Varje år brukar jag gå dit för att känna tidens vingslag.
I år möttes jag av den här synen.
Då ytterdörren är trasig och ständigt står öppen
hade en fågelmamma utsett ödetorpet till en
perfekt plats att bygga sitt bo i.
Dessvärre valde hennes ungar att inte använda dörren
då det var dags att bokstavligen talat lämna boet.
Istället försökte de ta sig ut genom ett av fönstren i köket.
Ett glas i innerfönstret var trasigt, men inte
ytterrutan, med resultatet att fågelfamiljen
blev fågna däremellan.
Resterna efter de tre ungarna och mamman vittnar
om att livet i bland kan vara grymt.
I mitt stilla sinne undrade jag hur många timmar, eller
kanske dagar, den lilla fågelfamiljen kämpat på där
mellan rutorna.
Märkena på glaset avslöjar
att slutet inte varit särskilt vackert för dem...
Torpets tidningsklädda väggar minner även om andra
grymheter. På något uppslag får man följa krigsfotografen,
ett annat uppslag meddelar att ett antal kommunister skjutits,
men större delen av artiklarna handlar om Hitler och
dennes framryckningar.
Året är 1941. Och världen visste då inte
vad som komma skulle.
Roosevelt, Hagasessorna, lysningsannonser och
andra lokala nyheter fängslar och trollbinder mig.
Tänk, här står jag exakt 70 år senare och känner
historiens vingslag.
Jag vet hur kriget slutade,
jag vet att den svenska insdustrin kom igen och med tiden
stärktes och jag vet vilka konsekvenser sprängningen
av Pearl Harbror skulle få.
Om allt detta var de som en gång i tiden tapetserade
väggarna med dessa tidningar ännu lyckligt ovetandes om.
Däremot vet jag inte hur det gått för det par
vars lysning annonserades om i Nya Norrland.
Fick de ett långt och lycklig liv tillsammans?
Har de kanske än i dag hälsan i behåll
och njuter av sina barnbarnsbarn?
Jag vill gärna tro det.
För även om livet är grymt emellanåt
så är det ändå till största delen en lycklig
resa som ingen av oss vill gå miste om.
Så sorgligt med fågelfamiljen!!
Men annars är det rätt spännande med gamla torp.
Ha en bra helg!
Hej vännen!
Hoppas allt är bra med dig och familjen. Här är det jobb som gäller hela helgen men hoppas hinna mysa lite med familjen.
Ett djupt inlägg du har idag som får mig att nästan rysa. Tycker det är väldigt skön att vi inte kan se in i framtiden. Men att blicka tillbaka kan vara både hemskt, spännande och otroligt roligt. Allt ont har ju något gott med sig säger dom, stämmer nog. Fast inte när det gäller de stackars fåglarna.
Ha en bra lördag, kram Ing-Britt <3
Vad fint du skriver vännen!!
Spännande med torpet och allt det för med sig...
Men stackars lilla fågelfamiljen, usch!!
hoppas ni har en fin helg :)
KRAM
Huvva ryser otäckt med den lilla fågelfamiljen.
jag gråter i mitt innersta av att läsa om den lilla fågelfamiljen, åh vad grymt livet kan vara
intressant läsning av de gamla tidningarna men där var ju också grymheterna i antågande
vi ska vara mer rädda om det liv vi har, så är det
bamsigaste kramarna till dig vännen
Så fint skrivet vännen! ♥
Usch sånt där kan plåga mig länge... så jobbigt att tänka på hur länge dom fått lida innan dom somnade in.... hur länge mina höns försökte undgå räven o hur länge min lilla dvärgvädur fick kämpa innan minken till slut bet honom till döds..... =(
Ibland är det nyttigt att få perspektiv på livet o inte ta allt för givet!!
Ha en fin kväll underbara vän!
Kramar Liza
Vacker läsning om livet som är både sorg och glädje om vartannat.
En sak jag har lärt mig är att aldrig säga aldrig om något, för ofta så kommer en tid när jag vill något annat. Så var det med facebook för mig, men jag hade aktat mig för att säga ALDRIG.
kram Annika
Vad bra du skriver! Kram
Stackars lilla fågelfamiljen. Så sorgligt.
Ha en fin kväll
Vackert inlägg om livet i sig. Om dess med och motgångar och utveckling som sker i världen.
Hoppas att fina du har en underbar helg! <3
Kram
Ja nog är livet grymt ibland. Och du är grym på att få till inlägg. En fröjd att kika in hos dig!
Usch, stackars fåglar:(
Vi har tyvärr ofta just sånna fåglar som flyger rakt in i våra rutor, man hör ett dunk och sedan får man gå ut och plocka upp dem från altanen:(
Hoppas du haft en bra dag i skogen iaf, Kramar
Vilket fascinerande torp!! Men usch vad ont i hjärtat det gör att se bilderna på fåglarna och tänka på hur de måste ha lidit :((
Kramis
Nej vad hemskt för den lilla fågelfamiljen. Så synd att de inte hittade ut och vad de måste ha plågats. Blir ledsen av att tänka på hur de kämpade för sina liv men ändå slutade det så illa.
Och vilka hemska tidingsartiklar, men ändå så häftigt att torpet finns kvar och att du kan läsa de gamla tidingsartiklarna som finns kvar där. Känns det inte lite läskigt som ett spökhus? Finns det nån möjlighet att vi kan få se huset utifrån? Jag tycker att det är fascinerande med gamla torp, hus och fäbodar, att de finns kvar efter så många år och vad de varit med om. Där vi brukar gå ut och promenera finns ett väldigt gammalt och övergivet hus (ser taget ut från en skräckfilm). Hela huset är grått av gamla bräder och alla fönster är trasiga, gamla gardiner hänger i trasor i fönstren och inne i ett rum man ser utfrån står ett gammalt piano (eller kanske en orgel, man ser inte så bra från vägen). Man kan nästan inbilla sig att man hör hur pianot/orgeln spelar. Nej, nu är det bäst att jag går och lägger mig innan jag funderar mer på det huset och skrämmer upp mig själv ;-)
Kramar
Anonym - Så roligt att du kikar in hos mig och dessutom tar dig tid att skriva en kommentar, det värmer alltid!
Josefin - Ja, fåglarnas öde berörde mig väldigt, hoppas de inte behövde plågas allt för mycket...
Det lilla ödetorpet har ingen "spökhuskänsla" över sig, dels för att det är så litet och sött och dels för att det ännu är rätt intakt. Alla fönster är hela och huset är tömt på sitt innehåll, dvs inga möbler eller saker kvar - det är sådant som annrs skänker den där spökhuskänslan som du så bra beskriver. Jag har lite fotografier innifrån torpet som jag tänkte visa i dag, dock inga utifrån, får ta fram kameran nästa gång jag är där och ta några sådana bilder :-D Ha nu en fin söndag, massa kramar!!!
Usch neeej....stackars fåglar=(
Kramar
Stackars fåglar! Otäckt...
Men jag håller med om att det är häftigt att se de gamla tidningarna. Nya Norrland är faktiskt min "hemmatidning" - även om den inte finns längre... Samma sak när man packar upp kartonger som stått länge - även om man så klart inte snackar samma långa tidsperspektiv. Men jag minns när jag flyttade hemifrån och packade upp en låda med saker som min farmor sparat åt mig. Tidningar som var 10-15 år gamla... Så roligt att läsa och se var som hänt därefter.
Stackars fågelfamilejen, riktigt hemskt ju :(
Och du skriver så fint vännen! Man blir lite tagen av dina ord <3
Kramar!
Vad häftigt! Men gud så sorgligt med fågelfamiljen..:(
Men huga, stackars stackars fåglar små!!! Vilket blogginslag det här var. Älskar detta "reportage" eller din dokumentation över vad du möter. Verkligen en fin blogg överhvuvudtaget och jag som är ny följare blev helt överrumplad här. Vi lever så olika och det är väldigt intressant och inspirerande att läsa och se dina bilder. Tack.
Anna-Lotta - Tack snälla för dina värmande ord, jag blir verkligen glad ska du veta. Och DU ska ha tack för att du tittar in här, läser och tog dig tid att plita ner en kommentar <3 KRAM
