Fagervällses Bus första älg!
2009-09-19 | 20:32:24
Bus har strax innan han är 7 månader fyllda bidragit till att en älg fallit - inte illa!
Öronen må sloka, men älg vet han i alla fall vad det är ;-)
Det var en kalv som sköts för honom, dock har han inte kommit på det här med
att skälla och få älgen att stå... Men det har vi inte i vår vildaste fantasi
heller kunnat tänka oss, förrän kanske tidigast nästa år.
Hans skogs/jaktträning kan emellertid inte fått en bättre början!
Och på tal om roliga jaktupplevelser, min bror fick älg skjuten för sin
hund idag. Vilken hund har han då kan man fråga sig?
Jo, en beagel! Allt verkar vara bättre än gråhund... *host*
Ps. Förklaringen till gliringen hittar ni här. Ds.
I dag tänder vi ett ljus...
2009-08-15 | 14:27:10
Foto: Privat
...för vår älskade Dobby som skulle ha fyllt 4 år idag.
Saknar dig så det gör ont ♥
Silvertejp
2009-08-07 | 08:13:47
Herr Bus i egen hög person. Med nytejpade öron... Hi, hi!
Men det börjar redan ge visst resultat så vi fortsätter med massage
(för blodcirkulationens skull) och tejpning i förhoppning om
att de ska stå ordentligt vad det lider.
Först var vi tvugna att tejpa som ovan för att få någon styrsel alls,
men nu kan vi tejpa upp dem utan veck,så det ska nog bli bra
hoppas vi!
Alla andra syskon i kullen har numera öron som står, så det
bådar gott. Men jag och mannen är överens att om det inte ställer
sig är det ju inte hela världen, dock lite trist med tanke på
att eventuella framtida utställningsmöjligheter grusas.
Huvudsaken är emellertid
att Bus får älgen att stå...
Då får han med glädje vara vår egen lilla "dumbo"!
Men det börjar redan ge visst resultat så vi fortsätter med massage
(för blodcirkulationens skull) och tejpning i förhoppning om
att de ska stå ordentligt vad det lider.
Först var vi tvugna att tejpa som ovan för att få någon styrsel alls,
men nu kan vi tejpa upp dem utan veck,så det ska nog bli bra
hoppas vi!
Alla andra syskon i kullen har numera öron som står, så det
bådar gott. Men jag och mannen är överens att om det inte ställer
sig är det ju inte hela världen, dock lite trist med tanke på
att eventuella framtida utställningsmöjligheter grusas.
Huvudsaken är emellertid
att Bus får älgen att stå...
Då får han med glädje vara vår egen lilla "dumbo"!
Problem med ståndet
2009-07-07 | 06:58:21
Vår lille jämthund har problem med öronen - de vill inte stå. Det får en att ana att denna herre kommer att bli en stor jämthund. "Förståsigpåare" hävdar nämligen att ju större en hund blir som vuxen, desto senare reser sig öronen. Och med tanke på Bus storlek på tassarna låter detta rimligt.
Och på temat jämthund - mannen köpte hem två jakttidningar igår (däribland den nya tidningen om björn - vilken ingen av oss blev särskilt imponerad över). Mest intressant var artikeln om jämthundar och att de blivit tidigare "jaktfärdiga" hundar. Personligen så tror jag att detta beror på att folk helt enkelt släpper dem tidigare under jakten. Istället för att vänta tills de är 1-1½ år så släpps de redan vid 6-8 månader. Min farbror har till exempel skjutit för alla sina jämthundar innan 8 månader, en så tidigt som 6 månader.
De "lärde" tvistar om en unghund verkligen är mogen för älgmöten och om riskerna att den istället skall bli skrämd. Jag är nog inne på att är det "rätt" anlag i hunden så spelar det ingen större roll om den träffar en sträv älko tidigt, tappar den jaktlusten för det så var det inte rätt gry i hunden. Punkt. Bus kommer att få följa med i skogen redan i höst, om inte annat för att få skogsvana. Och på sen hösten ska det bli spännande att se vad han går för...
Bus & Luran
2009-07-01 | 11:17:22
Eller rättelse - Bus sover och Luran försöker mysa.
Luran är ju van gudomliga Dobby, med honom kunde
hon göra precis allt - hans tålamod var oändligt.
Som tur är verkar han ha fört over denna egenskap till lillebror Bus.
För först använde nämligen Luran Bus som kudde,
sedan försöke hon sätta på honom sina skor.
Bus reaktion? Att sova vidare...
Hans psyke är helt otroligt, liksom hans tålamod med Luran,
han är ju trots allt bara en valp. Så det är Luran vi får banna när
hon har lite för våldsamma ömhetsbetygelser. Att barn och djur får
växa upp tillsamman ger barnen empati och förståelse för andra varelser,
men även familjära och trygga hundar - det är i alla fall min övertygelse!
Och om Luran blivit med cykel så tycks jag just ha blivit med båt!
Inte illa, nu kan vi guppa på sjön på semestern :-)
Tack bror för det!
Nu är det friskvård som står på schemat,
och sedan ska jag titta in hos svägerskan och bjuda på
fruktsallad och keso till lunch. Mm... Perfekt i värmen!
Ha en fin dag!
KRAM
Glädje och sorg
2009-06-26 | 12:31:19
Glädjen över vad vi haft och har börjar övervinna sorgen över vad vi förlorat.
Minnen kan ingen ta ifrån en, och dem bär man med sig för evigt...
Och idag har vi verkligen fått fina besked - "orkideen" i svägerskans
mage mår toppen, allt är som det ska! Vilken lycka. Gläds så med
de blivande föräldrarna!
Det är underbart när ett frö börjar växa och gro.
Farmor och farfar har dessutom meddelat att en mini badpool levereras
senare idag till Luran - jag älskar bloggens genomslagskraft ;-)
Ni är guld värda!!! ♥
SOLIGA kramar!
Minnen kan ingen ta ifrån en, och dem bär man med sig för evigt...
Och idag har vi verkligen fått fina besked - "orkideen" i svägerskans
mage mår toppen, allt är som det ska! Vilken lycka. Gläds så med
de blivande föräldrarna!
Det är underbart när ett frö börjar växa och gro.
Farmor och farfar har dessutom meddelat att en mini badpool levereras
senare idag till Luran - jag älskar bloggens genomslagskraft ;-)
Ni är guld värda!!! ♥
SOLIGA kramar!
Svar till Anonym
2009-06-23 | 08:42:23
I går kväll fick jag denna kommentaren:
"Tyvärr hände det något som fick Dobby att göra ett utfall mot min farbror i helgen. Då det skedde helt oprovocerat så fanns det bara ett beslut att fatta, för en hund, och speciellt en rottweiler måste man kunna lita på till 100%. Visserligen bet han inte min farbror, eller ens högg mot honom, men vem vet vad som skulle ha hänt nästa gång? " ...jaaa du, vad ska man säga? kanske att man bara kan hoppas att inte beslutet skedde i villan på Midsommarafton, att det var ett planerat beslut och att man inte bara gick ut och sköt hunden...så där helt appropå??? för det är så det ter dig, när man läser.
Egentligen borde jag inte ödsla tid och energi att besvara något så insinuant som denne Anonyme antyder. Men jag kan inte låta bli.
För det första, om du Anonym med "villan" åsyftar fyllan och villan får det stå för dig, och spegla din bild av midsommarfirande. Midsommar är för mig ingen helg där alkohol konsumeras i mängder - snarare tvärt om. Speciellt sedan min brors bäste vän tragiskt förolyckades en midsommarnatt för ett par år sedan. Midsommar är för mig/oss snarare en helg där familjen är i fokus och där vi umgås och minns dem som inte längre finns hos oss och gläds åt de minnen vi har och är tacksamma för att vi har varandra.
Just denna midsommar drack jag inte en droppe alkohol, och ser ni hur Luran ser ut i inlägget nedan förstår ni nog varför. Jag ville kunna köra bil och båt om det skulle krävas att vi måste åka in med henne akut på grund av hennes reaktion. Jag var själv grymt allergisk som barn och vet hur snabbt en allergichock kan komma.
Övriga familjemedlemmar konsumerad inte heller alkohol under dagen, då vi samtliga var sysselsatta med byggnationer på våra stugor. Min bror och hans gravida flickvän satte in fönster i sin stuga och jag och mannen satte upp innertak. Min mamma tog hand om Luran och serverade oss fika och mat. Min pappa och Gottner hade fullt upp med att bygga grillkåta. Så i någon "villan" var någon rakt inte. Men som man känner sig själv känner man andra - det är kanske det tilstånd du Anonyme brukar vara mitt i dagen på midsommarafton?
För det andra, beslutet att ta bort vår älskade Dobby var sannerligen inget impulsivt beslut. Innan beslutet väl fattades hade jag och mannen diskuterat fram och tillbaka, vänt och vridit och gråtit många tårar. Men som vi ser det fanns det bara ett beslut att fatta. Ni som känner mig vet att jag inte är impulsiv av mig utan är en människa som fattar genomtänkta och noga övervägda beslut.
För det tredje, jag valde att inte skriva några detaljer i inlägget då jag inte vill att Rottweiler som ras skall få ytterligare dåligt rykte. Rasen har ett oförtjänt dåligt rykte på grund av oseriösa uppfödare och "fel" ägare som inte förstår vilken tid och mental stimulans rasen kräver. Rottweiler är en perfekt familjehund, Dobby var helt underbar med barn. Men en hund som mår dåligt kan bete sig irrationellt, och så måste fallet ha varit när det gäller Dobby då han i grund och botten var genom snäll.
Vad var det då som hände?
Jo, du Anonyme. Mitt på dagen kom min farbror promenerandes och hälsade på oss i stugan. Han träffar Dobby inne när vi dricker kaffe och han klappar då Dobby och de bekantar sig. Efter kaffet går min farbror ut och ser på när min pappa och Gottner bygger på grillkåtan. Han står med ryggen vänd mot Dobby med armarna på ryggen, plötsligt och utan förvarning reser Dobby ragg, morrar, visar tänderna och skäller/vrålar och springer/attakerar snett bakifrån mot min farbror. Som tur var reagerade min pappa med reptilhjärnan och skriker och kastar sig emellan. Samtidigt skriker han till mig som är en bit därifrån att jag skall kalla till mig Dobby. Vilket jag gör omgående. Tack vare sin grundlydnad kommer min trofaste vän omedelbart.
Chokade är vi alla. och jag tar med mig Dobby till vår stuga där han glatt skuttar in och lägger sig och gnager på ett ben. Hade det enbart varit denna händelse hade det varit ett svårt beslut att fatta, och då hade vi kanske gett honom en chans till. Men till saken hör att han redan hade våra ögon på sig. Både jag och mannen hade märkt ett förändrat beteende gentemot våra vänner och bekanta de senaste månaderna. Från att glatt låtit sig klappas kunde han plötsligt resa ragg och morra. Ett beteende som han aldrig förut visat och som inte är normalt hos en frisk hund.
Så denna händelse blev droppen som fick bägaren att rinna över, men det var trots detta ett ofantligt svårt beslut att fatta. Både jag och min man är övertygade om att Dobby inte mådde bra på slutet. Vi uppsökte en veterinär som konstaterade en iriscycta/tumör i hans vänstra öga. Den bedömdes obehandlingsbar, men skulle "nog" inte ge några men eller orsaka smärta. Men från att ha varit knappnålsstor blev cyctan stor som en fingernagel och täkte hela pupillen på Dobby mot slutet, dessutom upptäckte vi en till cycta i ögat. Vi är övertygade om att det måste varit detta som fick Dobby att reagera på ett sätt som han tidigare aldrig annars gjort. Så till vår tröst i denna svåra stund är att han inte behöver ha ont i sitt öga där han nu är...
Jag hoppas att du, Anonym, har fått svar på dina frågor och att du känner dig nöjd över att ha fått mig att bli både arg och ledsen i en situation som varit och är nog jobbig som den är.
Och är det någon av er läsare som mer frekven får kommentarer av en person med IP 81.235.131.184 meddela mig gärna vem denne i så fall är så skall jag personligen kan "tacka" för den synnerligen insinuanta och elaka kommentaren. Uppenbarligen har Anonym själv aldrigt förlorat ett kärt husdjur, för då skulle personen i fråga veta vilken smärta den åsamkat genom sin idiotiska kommentar.
Förutom att kommentaren fick mig både upprörd och ledsen över att någon överhuvudtaget i sin vildaste fantasi kan tro att någon i berusat tillstånd lättvindigt tagit bort en hund (vilket i sig borde klassas som elakt förtal och egentligen borde gå att polisanmäla), fick kommentaren mig även att ifrågasätta mitt bloggande.
Ska jag måsta vända och vrida och analysera allt jag skriver hädanefter så att galningar inte kan läsa in saker eller misstolka det jag skriver? Jag har valt att blogga för att det varit roligt, och för att jag "träffat" många trevliga människor. Jag har varit nästintill helt förskonad från "elaka" kommentarer (annat än i älgjaktsfrågan, och då har det varit saklig argumentation vilket jag absolut inte har några problem med. Att folk har olika åsiker är bara sunt. Så länge man står för sina beslut och kan argumentera för dem).
Nu är frågan om jag ska måsta sätta på granskningsfunktionen på kommentarer, eller rent av lösenordsskydda bloggen. För det känns i ärlighetens namn olustig att folk som "Anonym" läser det jag skriver i min blogg. Ett annat alternativ är att helt lägga ned bloggandet, men det vill jag inte då det är så givande och inspirerande. Inte minst är jag i dag tacksam att jag bloggat då jag därigenom har en mängd fina kort på vår Dobby i kategorin "vacker tass".
Jag ska grubbla vidare på hur jag ska göra...
"Tyvärr hände det något som fick Dobby att göra ett utfall mot min farbror i helgen. Då det skedde helt oprovocerat så fanns det bara ett beslut att fatta, för en hund, och speciellt en rottweiler måste man kunna lita på till 100%. Visserligen bet han inte min farbror, eller ens högg mot honom, men vem vet vad som skulle ha hänt nästa gång? " ...jaaa du, vad ska man säga? kanske att man bara kan hoppas att inte beslutet skedde i villan på Midsommarafton, att det var ett planerat beslut och att man inte bara gick ut och sköt hunden...så där helt appropå??? för det är så det ter dig, när man läser.
Egentligen borde jag inte ödsla tid och energi att besvara något så insinuant som denne Anonyme antyder. Men jag kan inte låta bli.
För det första, om du Anonym med "villan" åsyftar fyllan och villan får det stå för dig, och spegla din bild av midsommarfirande. Midsommar är för mig ingen helg där alkohol konsumeras i mängder - snarare tvärt om. Speciellt sedan min brors bäste vän tragiskt förolyckades en midsommarnatt för ett par år sedan. Midsommar är för mig/oss snarare en helg där familjen är i fokus och där vi umgås och minns dem som inte längre finns hos oss och gläds åt de minnen vi har och är tacksamma för att vi har varandra.
Just denna midsommar drack jag inte en droppe alkohol, och ser ni hur Luran ser ut i inlägget nedan förstår ni nog varför. Jag ville kunna köra bil och båt om det skulle krävas att vi måste åka in med henne akut på grund av hennes reaktion. Jag var själv grymt allergisk som barn och vet hur snabbt en allergichock kan komma.
Övriga familjemedlemmar konsumerad inte heller alkohol under dagen, då vi samtliga var sysselsatta med byggnationer på våra stugor. Min bror och hans gravida flickvän satte in fönster i sin stuga och jag och mannen satte upp innertak. Min mamma tog hand om Luran och serverade oss fika och mat. Min pappa och Gottner hade fullt upp med att bygga grillkåta. Så i någon "villan" var någon rakt inte. Men som man känner sig själv känner man andra - det är kanske det tilstånd du Anonyme brukar vara mitt i dagen på midsommarafton?
För det andra, beslutet att ta bort vår älskade Dobby var sannerligen inget impulsivt beslut. Innan beslutet väl fattades hade jag och mannen diskuterat fram och tillbaka, vänt och vridit och gråtit många tårar. Men som vi ser det fanns det bara ett beslut att fatta. Ni som känner mig vet att jag inte är impulsiv av mig utan är en människa som fattar genomtänkta och noga övervägda beslut.
För det tredje, jag valde att inte skriva några detaljer i inlägget då jag inte vill att Rottweiler som ras skall få ytterligare dåligt rykte. Rasen har ett oförtjänt dåligt rykte på grund av oseriösa uppfödare och "fel" ägare som inte förstår vilken tid och mental stimulans rasen kräver. Rottweiler är en perfekt familjehund, Dobby var helt underbar med barn. Men en hund som mår dåligt kan bete sig irrationellt, och så måste fallet ha varit när det gäller Dobby då han i grund och botten var genom snäll.
Vad var det då som hände?
Jo, du Anonyme. Mitt på dagen kom min farbror promenerandes och hälsade på oss i stugan. Han träffar Dobby inne när vi dricker kaffe och han klappar då Dobby och de bekantar sig. Efter kaffet går min farbror ut och ser på när min pappa och Gottner bygger på grillkåtan. Han står med ryggen vänd mot Dobby med armarna på ryggen, plötsligt och utan förvarning reser Dobby ragg, morrar, visar tänderna och skäller/vrålar och springer/attakerar snett bakifrån mot min farbror. Som tur var reagerade min pappa med reptilhjärnan och skriker och kastar sig emellan. Samtidigt skriker han till mig som är en bit därifrån att jag skall kalla till mig Dobby. Vilket jag gör omgående. Tack vare sin grundlydnad kommer min trofaste vän omedelbart.
Chokade är vi alla. och jag tar med mig Dobby till vår stuga där han glatt skuttar in och lägger sig och gnager på ett ben. Hade det enbart varit denna händelse hade det varit ett svårt beslut att fatta, och då hade vi kanske gett honom en chans till. Men till saken hör att han redan hade våra ögon på sig. Både jag och mannen hade märkt ett förändrat beteende gentemot våra vänner och bekanta de senaste månaderna. Från att glatt låtit sig klappas kunde han plötsligt resa ragg och morra. Ett beteende som han aldrig förut visat och som inte är normalt hos en frisk hund.
Så denna händelse blev droppen som fick bägaren att rinna över, men det var trots detta ett ofantligt svårt beslut att fatta. Både jag och min man är övertygade om att Dobby inte mådde bra på slutet. Vi uppsökte en veterinär som konstaterade en iriscycta/tumör i hans vänstra öga. Den bedömdes obehandlingsbar, men skulle "nog" inte ge några men eller orsaka smärta. Men från att ha varit knappnålsstor blev cyctan stor som en fingernagel och täkte hela pupillen på Dobby mot slutet, dessutom upptäckte vi en till cycta i ögat. Vi är övertygade om att det måste varit detta som fick Dobby att reagera på ett sätt som han tidigare aldrig annars gjort. Så till vår tröst i denna svåra stund är att han inte behöver ha ont i sitt öga där han nu är...
Jag hoppas att du, Anonym, har fått svar på dina frågor och att du känner dig nöjd över att ha fått mig att bli både arg och ledsen i en situation som varit och är nog jobbig som den är.
Och är det någon av er läsare som mer frekven får kommentarer av en person med IP 81.235.131.184 meddela mig gärna vem denne i så fall är så skall jag personligen kan "tacka" för den synnerligen insinuanta och elaka kommentaren. Uppenbarligen har Anonym själv aldrigt förlorat ett kärt husdjur, för då skulle personen i fråga veta vilken smärta den åsamkat genom sin idiotiska kommentar.
Förutom att kommentaren fick mig både upprörd och ledsen över att någon överhuvudtaget i sin vildaste fantasi kan tro att någon i berusat tillstånd lättvindigt tagit bort en hund (vilket i sig borde klassas som elakt förtal och egentligen borde gå att polisanmäla), fick kommentaren mig även att ifrågasätta mitt bloggande.
Ska jag måsta vända och vrida och analysera allt jag skriver hädanefter så att galningar inte kan läsa in saker eller misstolka det jag skriver? Jag har valt att blogga för att det varit roligt, och för att jag "träffat" många trevliga människor. Jag har varit nästintill helt förskonad från "elaka" kommentarer (annat än i älgjaktsfrågan, och då har det varit saklig argumentation vilket jag absolut inte har några problem med. Att folk har olika åsiker är bara sunt. Så länge man står för sina beslut och kan argumentera för dem).
Nu är frågan om jag ska måsta sätta på granskningsfunktionen på kommentarer, eller rent av lösenordsskydda bloggen. För det känns i ärlighetens namn olustig att folk som "Anonym" läser det jag skriver i min blogg. Ett annat alternativ är att helt lägga ned bloggandet, men det vill jag inte då det är så givande och inspirerande. Inte minst är jag i dag tacksam att jag bloggat då jag därigenom har en mängd fina kort på vår Dobby i kategorin "vacker tass".
Jag ska grubbla vidare på hur jag ska göra...
Saknad...
2009-06-22 | 09:03:20
Det går inte med ord beskriva saknaden vi känner för tillfället efter vår älskade Dobby.
I morse när vi vaknade lös Luran upp och frågade Voffe? Och sedan pekade hon på ett stort kort vi har på Dobby. Gissa om tårarna sprutade... Luran och Bus har inte riktigt förstått att Dobby är borta - och det har väl inte vi heller riktigt. Tycker mig höra hans klor komma klickande över golven. Men samtidigt vet jag att vi fattade det rätta beslutet, men det gör inte sorgen mindre.
TACK för alla era goa kommentarer,
de värmer ska ni veta. ♥
I morse när vi vaknade lös Luran upp och frågade Voffe? Och sedan pekade hon på ett stort kort vi har på Dobby. Gissa om tårarna sprutade... Luran och Bus har inte riktigt förstått att Dobby är borta - och det har väl inte vi heller riktigt. Tycker mig höra hans klor komma klickande över golven. Men samtidigt vet jag att vi fattade det rätta beslutet, men det gör inte sorgen mindre.
TACK för alla era goa kommentarer,
de värmer ska ni veta. ♥
Stunder
Det finns stunder som är mörka
Fyllda av gråt och förtvivlan
Man vet inte hur man ska orka vidare
eftersom det tycks omöjligt
Men livet stannar inte upp
Solen skiner
Människor skrattar
Livet utanför fortsätter
Tårarna rinner utefter kinderna
Tröstlöst
Hopplöst
Just då
Tid kommer när det lättar
Det finns ljusa stunder också
Vi har bara inte hittat dit ännu...
Hundhimmlen
2009-06-21 | 16:18:16
DOBBY
2005-08-15 - 2009-06-19
Vår älskade Dobby sniffar numera omkring i hundhimmlen.
I helgen tvingades vi ta det värsta beslut som en hundägare
kan måsta ta. Det smärtar så oerhört enormt, hela tiden påminns
vi om vår älskade och trofasta "Skibby" och hans egenheter
som vi lärt oss älska mer än något annat.
Hela vårt hem bär märken och minnen av honom. Men vi är glada
att vi fick fyra underbara år med vår dreglande men goa rottis.
Fyra underbara år med massor av minnen som vi aldrig kommer
att glömma.
Dina kloka ögon och våta nos som kom ibland uppfodrande puffande
när du ville ut, ibland som tröst när man var ledsen. Aldrig att du vek
från min sida, aldrig. Underbarare familjehund kan inte tänkas.
Luran har haft en levande gåstol som ständigt passat på henne. Hans
tålamod och omsorg om barn kunde man aldrig tvivla på.
Tyvärr hände det något som fick Dobby att göra ett utfall mot min farbror
i helgen. Då det skedde helt oprovocerat så fanns det bara ett beslut
att fatta, för en hund, och speciellt en rottweiler måste man kunna lita
på till 100%. Visserligen bet han inte min farbror, eller ens högg mot honom,
men vem vet vad som skulle ha hänt nästa gång?
Klart är att Dobby inte mått bra sedan han fick sin iriscysta,
om det är den eller något annat låter jag vara osagt, men mot
främmande blev han mer och mer sträv.
Det smärtar enormt, och många, många tårar har fällts och faller
fortfarande över att mista sin bästa vän. Men till vår tröst är
att det skedde på absolut bästa sätt. Dobby var aldrig medveten om vad som
skedde. Och trots att det varit ett par tunga dagar, så är jag otroligt
tacksam för alla de år som vi trots allt fick njuta av denna underbara
hund.
Jag är så innerligt glad att jag tog detta kort, som är det sista kort
jag har av min älskade fyrfota vän. Det tog samma dag som
vi fick säga hej då för alltid.
Tack Dobby för att du förgyllde våra liv! ♥
Vi kommer alltid att älska dig.
Trolle
2009-05-19 | 19:26:40
Familjen har utökats dramatiskt på sistone. Först hämtade vi hem
vår lilla Bus, och så i förra veckan hämtade mamma och pappa hem sin palt Trolle.
Familjefejden har med andra ord startat.
Jämthund vs gråhund.
Min flock!
2009-05-03 | 12:42:47
Har man en sådan här flock är det sällan lungt...
Härligt!
Mer Bus!
2009-04-27 | 20:45:10
Han är för underbart go och duktig vår lilla Bus. Han sover nätterna igenom, och säger redan till när han vill ut. Han har dessutom redat förstått att han heter Bus, han kommer som ett skott när man ropar Bus. Det kan vara frolicen som drar, för han är ett matvrak av stora mått. Dobby och Bus kommer för övrig överens och leker tillsammans, riktigt kul att se :-)
Men Luran gillar inte hans vassa små tänder, så hon knatar omkring i sina gröna gummistövlar med en kossa på inomhus. Ni skulle ha sett henne i pyjamas och stövlar i går kväll med Bus efter sig. Smart tjej - måste brås på sin mor!
Nu sover dock Luran sött, och vovvarna har fått en kvällsrastning, och då regnet öser ner ute var jag som en dränkt åkersork när jag kom in. Men härligt uppfriskande var det!
Nu en varm dusch och lite TV innan det blir sängen och lite bläddrande i senaste nummret av Allt i Hemmet som kom med posten idag.
Önskar er som tittar in här på kvällskvisten en fortsatt trevlig kväll!
Kram
Therese
Skräckupplevelse :-(
2009-04-26 | 17:22:56
Gissa vad vi hittade på Bus? Det läskigaste djuret/krypet jag vet! Och det rör sig varken om spindlar, skorpioner, ormar eller björnar. Det absolut läskigaste djuret - som jag för övrigt är livrädd för att få på mig själv - (och som jag aldrig sett livs levande förrän idag) är fästingar! Bus har haft två sådana monster med sig hem från södern... En i örat och en bakom örat i vecket. Hoppas innerligt att vi inte hittar fler!
Vad är det läskigaste djuret du vet?
Vad är det läskigaste djuret du vet?
Får jag presentera Bus?
2009-04-26 | 08:39:19
Nu är han äntligen här!!! Vår egna Fagervälles Bus.
Blivande jakt- och utställningschampion, men framförallt
värsta älghunden!
Helt fantastisk har han varit, Bus säger redan till när han vill ut och har sovit hela natten som en stock i sin lilla bur. Inte illa! Hoppas det håller i sig...
Och Lurans och Bus absolut första möte förevigades naturligtvis:
Pappa, Bus busar med mig!!!
Så det kan bli... :-)
Och här kommer fler tävlingstips för den tävlingssugne:
Tävla hos Husligheter, avslutas 26 april.
Tävla hos Sweet memories, avslutas 1 maj.
Tävla hos Trädkramaren, tävlingen avslutas 8 maj.
Tävla hos Kallholmen, tävlingen avslutas 1 maj.
Tävla hos Bohemica, avslutas 27 april.
Hoppas att just DU har turen att kamma hem vinsten i någon av tävlingarna! :-)
Blivande jakt- och utställningschampion, men framförallt
värsta älghunden!
Helt fantastisk har han varit, Bus säger redan till när han vill ut och har sovit hela natten som en stock i sin lilla bur. Inte illa! Hoppas det håller i sig...
Och Lurans och Bus absolut första möte förevigades naturligtvis:
Pappa, Bus busar med mig!!!
Så det kan bli... :-)
Och här kommer fler tävlingstips för den tävlingssugne:
Tävla hos Husligheter, avslutas 26 april.
Tävla hos Sweet memories, avslutas 1 maj.
Tävla hos Trädkramaren, tävlingen avslutas 8 maj.
Tävla hos Kallholmen, tävlingen avslutas 1 maj.
Tävla hos Bohemica, avslutas 27 april.
Jag är med & tävlar om ett presentkort hos Weklund, Ska du inte också vara med?
I potten finns ett presentkort värt 200:- hos Wildbabies.se
Tävlingen pågår till den 1 Maj 2009 12.00.
Hoppas att just DU har turen att kamma hem vinsten i någon av tävlingarna! :-)
I morgon är det ingen vanlig dag...
2009-04-23 | 20:31:21
... nej, för i morgon är det min svägerska Annas 30-års dag! Ett stort rungande grattis till dig från oss på Sockenvägen kommer redan ikväll. Vi ses på lördag då jag och Luran dyker upp med ett litet paket!
Mannen missar dock sin systers kalas då han beger sig mot Lidköping klockan tre i natt för att hämta hem vårt nytillskott till familjen - lilla jämthundsvalpen Bus. Förhoppningsvis är de hemma igen sent på lördag kväll om allt går som det ska, men då han inte enbart hämtar hem Bus utan ytterligare tre valpar som ska få nya hem uppe i norr kan nog hemresan bli allt annat än rofylld ;-).
Foto: Mats Öhman/Svenska jämthundsklubben
Mannen missar dock sin systers kalas då han beger sig mot Lidköping klockan tre i natt för att hämta hem vårt nytillskott till familjen - lilla jämthundsvalpen Bus. Förhoppningsvis är de hemma igen sent på lördag kväll om allt går som det ska, men då han inte enbart hämtar hem Bus utan ytterligare tre valpar som ska få nya hem uppe i norr kan nog hemresan bli allt annat än rofylld ;-).
Foto: Mats Öhman/Svenska jämthundsklubben
Morgonpromenad
2009-03-16 | 10:23:06
Jag och Dobby har varit ute på en härlig morgonpromenad. Det har varit lite nattkallt så det gick jätte bra att sparka på skoterspåren, i alla fall på vägen ut till skogen. På vägen hem började det att skära igenom på sina ställen. Det är mysigt med lite tid på tu man hand, gäller att passa på när man kan. För snart börjar jag ju jobba, och om ytterligare några veckor dyker en till liten vovve upp...
Då är det slut på lugnet!
Luran är på förskolan idag, hon ska gå på 15 timmars i veckan. Det innebär kl. 9.00-14.00, måndag till onsdag. Det är en perfekt lösning så att hon inte tappar rutienerna till den första april då hon börjar där på heltid. Hon ska dessutom vara där fredangen den 27 mars då jag ska iväg på en introduktionsdag för mitt nya jobb.
Nu är det dax att göra någon nytta här hemma, innan jag ska hämta hem prinsessan.
Tack för att du tittar in hos mig,
jag hoppas att du får en bra start på veckan!
KRAM
Therese
Ps. Vill du vara med i utlottningen av en Budskapsbräda ©seLes? Gå då in här. Ds.
Om din hund kunde tala...
2009-03-15 | 08:06:23
...skulle den kanske säga detta:
- Jag lever i ungefär 10-15 år (om ni har tur).
- Varje gång du lämnar mig, betyder sorg för mig.
- Ge mig tid att förstå vad du begär av mig. Gör mig lycklig, du är hela mitt liv.
- Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff.
- Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara dig.
- Tala med mig fastän jag inte förstår orden - jag blir glad bara över att höra din röst.
- Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.
- Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot dig.
- När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra, så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.
- Ta hand om mig när jag blir gammal - kom ihåg, du blir också gammal.
- Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har dig.
/Din trofasta hund
- Jag lever i ungefär 10-15 år (om ni har tur).
- Varje gång du lämnar mig, betyder sorg för mig.
- Ge mig tid att förstå vad du begär av mig. Gör mig lycklig, du är hela mitt liv.
- Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff.
- Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara dig.
- Tala med mig fastän jag inte förstår orden - jag blir glad bara över att höra din röst.
- Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.
- Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot dig.
- När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra, så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.
- Ta hand om mig när jag blir gammal - kom ihåg, du blir också gammal.
- Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har dig.
/Din trofasta hund
Dessa "budord" har jag även delat med mig av i ett tidigare inlägg,
men de tål att påpekas om och om igen - visst?!
men de tål att påpekas om och om igen - visst?!
Namnförslag
2009-03-11 | 18:03:41
Foto: Privat
Ett stort TACK för alla era namnförslag och engagemang i frågan vad vår nya jämthundsvalp ska heta. Det visade sig att det finns massor med bra namn på B! Vissa är fyndigare/roligare än andra, men det som vi fastnat för är nog ändå Bus Bjärstig - vi ska bara kolla med storebror i huset vad han tycker om det förslaget...
Problem...
2009-03-10 | 13:54:24
Vet ni vad? Vår Dexter får inte heta Dexter :-( Uppfödaren har just bestämt att samtliga valpar skall ha ett namn som börjar på B. Hm... Bra hund namn på B kryllar det minsann inte av. Jag har tidigare haft en Buster, så det namnet är förverkat... Boston, Bullen och Botvid är möjliga namn, men nej... Bailys, Baltazhar, Bacon?! Just nu ligger namnet Bus bra till - se det som en hyllning till av en av mina favorit bloggerskor ;-)
Men ni kanske har ett bra namn med begynnelse bokstaven B på lut? Hjälp mig!!!
Bus i snön och utökning av familjen
2009-02-25 | 12:16:19
Luran har fått sin spruta och det gick bra, endast ett par tårar fälldes. Sedan var Luran sitt vanliga glada jag igen! Solen skiner och vi har hunnit njuta av en promenad samt busat med vovven i snön. När vi ändå var ute slank vi in på dagiset som Luran skall börja sin inskolning på till veckan och sa hej. Första intrycket är att det är ett jätte mysigt dagis, och personalen verkar underbar på den avdelningen Luran ska börja. Trevliga, glada, och nära till skratt. Så inskolningen känns genast mycket mindre gruvsam. Nu ska jag mysa ner mig med Luran i soffan och läsa en bok. Det blir nog en favorit i repris "Djur som pruttar". Detta är livet på en pinne! Inser att jag måste passa på att njuta, för detta är faktiskt sista veckan innan inskolning, dagis och en vardag med arbete tar vid. Vart tog mitt föräldralediga år vägen?!
Foto: Privat
Foto: Privat
Nu sitter ni väl som på spikar och tror att jag ska komma med avslöjandet att vi skall utöka familjen med en människovalp, men icket! Det är killen ovan som ska bli "storebror". Nu står det nämligen klart att tiken som vi tingat valpar på faktiskt ÄR dräktig. Förutsatt att hon inte enbart får tikvalpar utökas därför vår familj med en liten Dexter i maj. Då blir det till att kämpa med rumsrenhet, lydnad för att senare jaga in vovven. Tur att Dobby börjar bli gammal och klok!
Foto: Privat
Foto: Privat
Nu sitter ni väl som på spikar och tror att jag ska komma med avslöjandet att vi skall utöka familjen med en människovalp, men icket! Det är killen ovan som ska bli "storebror". Nu står det nämligen klart att tiken som vi tingat valpar på faktiskt ÄR dräktig. Förutsatt att hon inte enbart får tikvalpar utökas därför vår familj med en liten Dexter i maj. Då blir det till att kämpa med rumsrenhet, lydnad för att senare jaga in vovven. Tur att Dobby börjar bli gammal och klok!
